Deckarna är vår nya moralkompass.

Ta "Flickan under gatan" av Roslund och Hellström (eller vilken som helst av deras böcker). De tar upp utsatthet, orättvisa, hjälplöshet och förtryck i alla sina deckare.  Objektivt sett så är dessa problem universiella, frikopplade från partipolitiken. Dessa problem har också i huvudsak uppstått under en vänsterregering. Socialdemokraterna åtgärdade aldrig dessa problem under alla sina regeringsår utan medverkade i stället aktivt till att skapa dem (genom psykriatri-reformen på 90-talet till exempel). Vi har trots allt bara haft en borgerlig regering i två år, för dem med dåligt minne. I det perspektivet blir det bara märkligt att prata vänster- eller högervärderingar. Orättvisorna i samhället är realproblem och ägs av alla medborgare, alla partier, i varje mandatperiod.

De deckare som Niklas Ekdal ser som politiska, ser jag bara som allmänt samhällskritiska. Dessutom så är de författare han hänvisar till gamla nu och deras äldre böcker är givetvis alla skrivna under Sosseregeringar med få undantag, alltså så blir böckernas kritik i realiteten riktade mot vänstern.

Deckare har enormt genomslag då de når så många och människor får så intim relation till frågorna, då dels böckerna säljer i enorma upplagor och läsaren umgås med böckerna under lugn och reflektion under långa timmar av läsning.

Därför menar jag att ja; deckarna är definitivt opinions-skapare och folkbildare. Fungerar systemet dåligt, så fungerar det dåligt, oavsett regering och att politisera kriminallitteraturen tycker jag är ett slag i luften.

Nu är det så att samhället i realiteten inte prioriterar de svaga, vare sig vänster eller högerpartier, oavsett vad som må stå i gamla partiprogram. "Solidaritet" t.ex. är en fras som helt tappat betydelse idag, det är ingen som implementerar de värderingarna längre på någon kant. Jämlikhet och rättvisa är något vi inte vill titta på eller erkänna eller prioritera i statsbudgeten. (Jag vill tillägga att jag är aktiv medlem i ett högerparti för att ingen ska tro att jag är vänsterfäktare och därmed färgad i frågan.)

Psykisk hälsa, trafficking, kriminalvård, långstidsarbetslösa, utslagna, alkohol och drogmissbrukare, kvinnovåld och övergrepp. Dessa frågor får aldrig höjd eller prioritet i den högre partipolitiken. Därför, så är "vänsterdeckarna" fantastiska instrument till att bredda kunskapen hos allmänheten i dessa frågor.

Nu vill jag undanta Guillou och Mankell och deras likar litegrand i detta resonemang, för de vågar sällan gå riktigt nära, utan stannar alldeles för ofta i den grunda underhållningen och spänningsupplevelsen, medan de nya kvinnliga författarinnorna och de yngre manliga (eller för all del Roslund och Hellström) penetrerar samhällsproblemen djupare och har dessa teman som centrala uppgörelser i varje bok.

Det är humanism, empati, multidimensionella samhällsproblem och solidaritet vi talar om här i den nya generationen deckare. Ännu har ingen regering ens kommit i närheten av att ta de frågorna på allvar.

Stefan Hallgren (8 artiklar)
http://www.happyminds.com

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/1216

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Håller med om att Ekdals spaning är tunn, faktum är att den är värdelös. Antar att det (kanske) stämmer vad det gäller Walander-böckerna, men i övrigt är det ju bara blaj. Visst är till exempel Guillou vänster, men nåt folkhemskramande håller han ju knappast på med i sina deckare/spionromaner.

Permalänk | Anmäl #1 Carl Johan Peterson, 2008-09-11, 10:46

Trenter, jag längar efter Trenter.

Permalänk | Anmäl #2 Gunnar B, 2008-09-12, 01:56