Expressen till attack mot de gnälliga männen

Martyrskap i olika former och i olika sammanhang är en vanligt flykt undan ansvar. I grunden finns dålig självkänsla som inte ens kan nedkämpas med ett gott självförtroende. Föreställningen om vad man är kan ofta stå i konflikt med vad man gör (självkänsla/självförtroende).
Det är möjligt att detta sällsamma komplex kommer i fokus när man diskuterar - och ska leva med - förhållandet mellan könen. Det är ju inte en affärsmässig relation eller en social relation som vilken annan. Förhoppningsvis är relationen mellan en man och en kvinna djupare än så.
Men samhällsförhållandena följer oss in i sängkammaren om vi saknar förmåga att hålla dem ute. Det är nog det grundläggande felet hos oss alla. Någonstans måste en karl få vara en karl och en kvinna en kvinna, för att skämta om en i gurnden allvarlig sak.
Jag har levt med kvinnor som haft högre utbildning än jag och även högre inkomst under vissa perioder. Det har inte stört mig ett dugg.
Hushållsarbete har fördelats någorlunda rättvist efter förmåga. Arbetar man långa dagar, får den andre ta ansvaret för hemmet. Är arbetslivets villkor någorlunda lika, får hemansvaret delas någorlunda lika.
Jag bytte blöjor på mina barn nästan lika ofta som den föräldralediga modern. Inte heller det störde mig.
Vi har en tendens att göra samhällsproblem av privata problem och möjligheter. Vi är ju uppfostrade så - det är alltid samhället och politiken det är fel på. Följaktligen har vi lämnat över oss till ombudsmän, ämbetsmän, tjänstemän och deras journalister. På senare år har vi dessutom fått "statsfeminister" som talar om för både män och kvinnor vad vi ska göra och inte göra.
Jag kan inte se någon lust eller glädje i att någon annan far illa eller hämmas i sin utveckling. Det gäller kvinnor, män och barn. Jag bejakar min manlighet, vilket kan vara orsaken till att jag inte bejakar min mansroll. Den förra är det jag är, det senare vad jag gör eller förväntas vara i enlighet men någon verklig eller inbillad mall. Det förra är jag född till, det senare är en samhällelig konstruktion.
Jag har privilegiet att njuta av kvinnliga vänner i min närhet och jag är sambo sedan många år. Mina barn artar sig bra i den meningen att de utvecklas i enlighet med sina förutsättningar.
Visst har jag fått ägna tid och energi åt barn och att sköta mina nära förhållanden. Det har säkert påverkat yrkeskarriären negativt, men det är ett val jag gjort. Jag kan inte minnas att jag ens en sekund har betraktat mig som martyr för det, även om jag säkert har gnällt över arbetsbelastningen.
Jag har haft kvinnliga chefer. Den bästa jag haft var kvinna - och den i särklass sämsta. Det lustiga var att den senare försökte göra karriär som feminist. Kollisionen mellan usel självkänsla och gott självförtroende personifierad.
Jämställdhet mellan könen är en befrielse för båda könen, men också en prövning. Det är alla transformationer (övergångar).
Det vi minst av allt behöver är beskäftiga ombudsmannadirektiv om hur vi ska leva. I bästa fall är man och kvinna ett och det tror jag att vi vet instinktivt. Mänskligheten har ju överlevt under ofattbart lång tid, men av debatten kan man tro att vi uppstod som art när särbeskattningen infördes på 70-talet. Då användes jämställdhetsargument, men i själva verket var det frågan om att få ut kvinnor på arbetsmarknaden när vi hade arbetskraftsbrist. Ovasett de dolda argumenten, var det i sig något positivt. Men vi har uppenbarligen fortfarande svårt att hantera det. Både kvinnor och män.

Det är ju tragiskt ifall samhällsutvecklingen leder till att "banbrytande böcker aldrig blir skrivna" och om de "mästerliga (manliga) publicisterna dör ut."
Som en ljuspunkt i mörkret så såg jag att Karins egen tidning Expressen kommer att börja sälja Clint Eastwoodfilmer som bilagor till tidningen vilket får bli vär tröst nu när de mästerliga manliga publicisterna så tragiskt lämnat oss.

Karin Olsson har rätt. Martyrskap leder ingenstans. Istället bör och ska vi män leta efter en ny mansroll och etablera den så snabbt som möjligt. Problemet är bara att ingen riktigt vet var den finns och hur den ser ut. Därför blir letandet väldigt svårt och grundat på passivitet.

Idag lever vi i en retoriskt jämställd värld, vilket försvårar visualiserandet av maktbalansen väsentligt - retorik som gör att vår förra statsminister kunde säga "klart jag är feminist" och samtidigt lägga locket på en viktig debattbrunn. För hur ska vi tala om frågorna när begreppen och orden äts upp av dem och det vi vill kritisera?

Jag tror jag ska börja med mig själv.

I min vilja att se strukturerna och i min rädsla att hitta dem inom mig själv, gör jag allt för att inte agera på impulser som jag upplever som patriarkala och/eller könsstereotypa. Jag tror att jag misslyckas varje dag. Men i min överdrivna och som sagt, oftast misslyckade, strävan hamnar jag i ett mellanläge där inget tycks bli riktigt rätt. En könsrollslimbo.

Jag aktar mig noga för att ta för många initiativ eller visa intresse öppet. För jag skulle då träda in i den klassiska rollen som pådrivare och jägare = man?

Trots att jag inser det orimliga i ovanstående resonemang så kan jag spåra många tankegångar till just det sättet att tänka. Resultatet blir en oönskad känslomässig passivitet kompenserad av ett fokus på intellektuella utbyten, det vill säga "säkra områden". Områden där man inte måste fundera på strukturer utan kan relatera till omvärlden i andra termer än jag och du och vi och nu.

Jag vet inte om det handlar om martyrskap. Jag tycker inte det är viktigt att visa upp frustrationen och känslan av att vara låst i mönster. Däremot tycker jag att det är viktigt att fortsätta leta och försöka hitta fram till en ny mansroll. En roll som inte är beroende av kvinnornas överseende för att accepteras.

Det är mycket som inte blir gjort sedan slaveriet avskaffades också. Idag kan inte en man kräva 100% markservice av en kvinna för att ägna sig åt att skriva den där "viktiga" boken - och för väl är väl det.
-
Man får välja här i livet, och väljer man familjen ska man förstås kunna ha en karriär också men man får kanske finna sig i att man inte kan lägga 100% av sin tid och energi på karriären. Det är för övrigt dessutom sällan nyttigt att göra.
-
Den som ändå vill göra denna totasatsning har ju ett antal år på sig innan man bildar familj och sedan förhoppningsvis ytterligare ett antal goda år efter att barnden flugit ut. Om det inte räcker, ja då ska man nog både för sin egen och andras skull avstå från att bilda familj och leva som singel

Fyndig titelsättning. Det ligger mycket i det där. Gnällighet är inte särskilt manligt. Män och kvinnor kompletterar varandra på alla områden, att dela upp de olika livssfärerna på genusrund är fel väg att gå.

Vi har gått miste om desto fler banbrytande böcker de senaste hundra åren eftersom kvinnorna inte haft samma möjlighet som män.

Förstår inte hur Ekdal har svårt att "mentalt komma i kapp den snabba utvecklingen av mansrollen". Vad är det som är så svårt? Att vara pappaledig och ta hand om sitt barn? Även om Ekdal sedan barnsben uppfostrats att bli manlig så behöver han väl inte gräva så djupt i själen för att hitta sig själv, han kanske inte ska ha barn om han inte klarar av att vara pappaledigt utan att deppa. Ekdal har väl levt lika länge som hans fru som antagligen inte deppar ihop av mammaledigheten.

Jag har levt i 31 år och jag har inga problem med mansrollen. Jag tycker bara det är synd om alla män som pratar om manlighet hit och dit, vem vill vara manlig, och varför? Varför vill man vara något så jobbigt?

Den "naturliga selektionen" bejublas inom liberalismen.
Den andra komponenten den "sexuella selektionen" förträngs och förnekas.
Tror ni att evolutionen bryr sig om våra religiösa föreställningar.

Förnekelsen av naturen är bara möjlig inne i en mänsklig hjärna. I inget annat biologiskt organ eller kroppsdel är detta möjligt.

Kämpa på och jaga hägringar!

Jag ler varje gång jag hör "jämställdheten dödar kärleken."
Jag har lagt fram statistiken förut, och gör det igen:
- Den vanligaste orsaken till skilsmässa är att kvinnan
har tröttnar på könsrollerna i hushållet.

För tjugo år sedan gifte sig 20 000 varje år, 20 000 skiljde sig.
Idag gifter sig 50 000 varje år, och 20 000 skiljer sig.

"Vanligaste orsaken till en skilsmässa är att oenigheten och konflikterna i det dagliga livet har blivit för många och för stora. Konflikter mellan makarna rör skötsel och arbetsfördelning i hemmet, ekonomi - både då det gäller att få pengarna att räcka och hur pengarna används, oenighet om barnen och hur de ska uppfostras, och inte sällan rör oenigheten hur fritidsintressen prioriteras." Källa: http://www.growingpeople.se/templates/Page.aspx?id=4846. En sida som tar upp det!

De äktenskap som lyckas bäst enligt forskning och undersökningar är de som byggar på bl.a. jämställdhet. Att man delar de olika sysslorna i hemmet! Jag har åtminstone underlägg för mitt resonemang när jag säger att "Jämstäldheten inte dödar kärleken".

Bourdieu konstaterade i slutet på 80-talet i sin bok "Den manliga dominansen" att kvinnor som nått mycket höga befattningar (högre tjänstemän, chef för en departementsenhet etc.) får ”betala” sin framgång i yrkeslivet med bristande ”framgång” i hemlivet (skilsmässa, celibat, svårigheter eller fiaskon med barnen etc.) och att framgång i det företag hemlivet utgör ofta är förbunden med att man helt eller delvis avstår från verklig framgång i yrkeslivet.

Att moderna män som satsar mer på hemlivet än män traditionellt gjort får betala samma pris som kvinnor som regel gjort för detta karriär- och inkomstmässigt är logiskt. Den reproduktiva sfären står ju i relation till den offentliga sfären.

Lägger man mer tid och kraft i den ena så förlorar man en del möjligheter i den andra.

För egen del tror jag att män vinner på att satsa mer tid i den reproduktiva sfären. Mjuka värden är alltför underskattade i dagens samhälle. Goda relationer till sina barn, sin partner och till sig själv är på lång sikt betydligt värdefullare än makt och pengar.

Jag har aldrig förstått varför manlighet eller kvinnlighet (vad detta nu är) resp. sexualitet hänger ihop med huruvida ett förhållande är jämställt eller inte. Det kanske är så att många människor är fast i känsrollsträsket och har mkt klara uppfattningar om hur en "riktig karl" ska vara resp. "en riktig kvinna". Personligen så har inte blöjbyten eller städning ngn koppling till lusten, mer än att det är så mycket enklar att känna lust om man känner sig rättvist och shysst behandlad. Att hushållsarbete och föräldrarledighet kan vara både jobbigt och tråkigt, tom. deprimerande, är ingen nyhet, skillnaden är bara att nu får män känna hur det kan kännas - en situation som kvinnor varit i hur länge som helst.

"Bourdieu konstaterade i slutet på 80-talet i sin bok "Den manliga dominansen" att kvinnor som nått mycket höga befattningar (högre tjänstemän, chef för en departementsenhet etc.) får ”betala” sin framgång i yrkeslivet med bristande ”framgång” i hemlivet"
-
Ja jag hörde det, synd bara att Bordieu när man tittar till statistik och vetenskap har fel i allt han skrev. De män som lyckas bäst i hemsfären är de som lyckas bäst i karriären. Det är de som får flest barn, det är de som får flest beundrarbrev från kvinnor osv... Bordieu skrev sina böcker av rent politiska orsaker de kan därmed inte användas som fakta. Däremot kan man ta det motsatta han säger och anta att det stämmer statistiskt med verkligheten. Vanligen stämmer det antagandet.
-
Kvinnnor i karriären får inte betala för sin karriär. Kvinnor i karriären får betala för sin kräsenhet gällande män. Medan rika män i karriären skaffar hemmafruar som är nöjda med sin roll (85% av de rikaste männen i världen hade 1986 en fru som inte arbetade heltid) gör många rika kvinnor precis tvärtom, de skaffar sig ännu rikare män, bägge sysslar med karriären, barnen blir omhändetagna av främlingar och när de blir äldre har mannen pga sin karriär femtielva vackra kvinnor att välja mellan som har mer tid för honom än hans fru medan hans fru som har samma karriär och vill ha en framgångsrik man har väldigt få män att välja mellan.
-
"Den reproduktiva sfären står ju i relation till den offentliga sfären.
Lägger man mer tid och kraft i den ena så förlorar man en del möjligheter i den andra."
-
Sant för kvinnor, falskt för män. Ju mindre tid en man lägger i offentliga sfären ju mer minskar hans möjligheter i privata. Ju mer tid en kvinna lägger i offentliga sfären ju mer minskar hennes möjligheter i den privata. Vi har en debatt som ignorerar verkligheten och hänfaller sig till önsketankar.
-
"För egen del tror jag att män vinner på att satsa mer tid i den reproduktiva sfären. Mjuka värden är alltför underskattade i dagens samhälle."
-
Din tro stöds inte av fakta. En norsk studie visade direkt samband mellan mäns barnlöshet och karriär. Det var de män som inte hade tid med sina fruar som fruarna ville skaffa barn med. Go figure!

Jan
På ett mänskligt individuellt plan håller jag med dig.
De problematiska effekterna ligger helt och hållet på den kollektivt långsiktiga nivån.
Det finns relevanta hypoteser som stöds av antropologiska studier, att om mannen förlorar status/position i den yttre påfåglingsarenan så skapas kollektiv dystopi i den manliga sfären.
Teorin bakom detta är att det alltid är kvinnan som väljer fortplantningspartner och om männen inte får "visa upp sig" så förlorar de livsgnista.
Det finns tydligen i den mänskliga kulturens historia inget matriarkaliskt system där männen gjort sk "ansträngning".
I de få matriarkat som funnits har kulturen stagnerat och männen har blivit passiva enheter som drogar och selekterar på mindre lyckosamma sätt.
Paradoxen kan således bli att när kvinnor får makt så får dom män som dom inte vill ha.
Kulturen stagnerar och går så småningom under.

Jag vet inte, men tänk om det är så det fungerar. Men hu så får det väl inte vara.
Vem är det som bestämmer hur det är. Ja en sak är säker. Inte är det vi.

angående det Erika skriver
-
" Den vanligaste orsaken till skilsmässa är att kvinnan
har tröttnar på könsrollerna i hushållet"
-
Helt falskt påstående, den främsta orsaken könsroller finns i praktiskt taget alla äktenskap är kvinnors egna giftamönster som har tydlig socioekonomisk prägling i alla skikt och där bättre ekonomi för kvinnan ökar benägenheten att välja en man högre upp på stegen. Alla vet detta, för 20 år sedan försvarade jämställdhetsförespråkare detta med argumentet "kvinnor måste gifta upp sig för de är så fattiga" och sade att när det blev mer jämställt skulle detta ändras. Amerikansk forskning presenterad av bland andra Prof Rothstein visar det motsatta. Kvinnor med bättre ekonomi väljer mer traditionellt än andra. Vid en studie i England ansåg en stor del av de högutbildade kvinnorna att mannen måste tjäna minst 80.000 pund om året för att vara intressant, i Metro nyligen presenterades en studie där en stor mängd av kvinnorna ansåg bilen mannen körde hade betydelse, dyra bilar var favoriter.
-
"Vanligaste orsaken till en skilsmässa är att oenigheten och konflikterna i det dagliga livet har blivit för många och för stora."
- Nyligen gjordes en studie inom fältet nationalekonomi som tittade på arbetslöshetens påverkan på relationer. När en kvinna blir arbetslös (får mer tid över för hem och man) ökar sannolikheten mannen stannar och stöttar henne. När en man blir arbetslös ökar sannolikheten han dumpas av sin fru för varje dag han har mer tid över för henne och hemmet. Amerikanska Feministen Erika Jong skrev en gång angående jämställda män "beware of the man who says he supports womens liberation, he is about to quit his job"
-
Den främsta orsaken det är så lite jämställdhet i äktenskapen från första början syns tydligt i statistiken. Kvinnors partnerval är inte jämställda från början.
-
"De äktenskap som lyckas bäst enligt forskning och undersökningar är de som byggar på bl.a. jämställdhet"
-
Statistiken på området stödjer inte det påståendet så det visar bara den usla kvaliteten av det forskningsfält som kallas kvalitativt och där man låter forskaren tolka fram sina egna resultat på basis av att prata med människor. Människor vill accepteras så vad de säger till forskaren i en sådan situation behöver inte vara sant. Exempel på detta är när man frågar män och kvinnor hur många sexpartners de haft. Om kvinnorna tror de är kopplade till lögndetektor ökar antalet dramatiskt.
-
"Att man delar de olika sysslorna i hemmet! Jag har åtminstone underlägg för mitt resonemang när jag säger att "Jämstäldheten inte dödar kärleken"
-
Nej, statistiken visar att jämställdheten gör att kärleken ofta inte ens uppkommer. Det är inte konstigt att kvinnor som gifter sig ojämställt klagar över ojämställda äktenskap men att ditt äktenskap är ojämställt är ingen ursäkt att skilja sig om du valde att inte gifta dig med en jämställd man. Tvärtom
-
Vad vi ser är kvinnans tro på förändring av mannen. Dvs tendensen att hellre gifta sig med en otrogen man och försöka göra honom trogen än att gifta sig med en man som var trogen från första början. Men troligen kommer ingen debatt att föras på det ämnet. Det har bestämts vara alldeles för känsligt, Bo Rothstein presenterade folkbokföringens data på ämnet för många år sedan, resultatet blev mängder av personangrepp i media.

Varför pratar alla fortfarande om roller? Varför måste alla män hitta en gemensam "modern" mansroll o falla in i den? Var det inte tanken med jämställdheten att vi skulle slippa klassiska roller? Otroligt lamt...
Dela upp arbetet, anställ utan hänseende till kön , var din egen person så ska det nog gå bra. Vad är det som är svårt?

Det finns bara ett sätt att uppnå ett jämställt familjeliv.

Och det är att skilja sig.

Först då börjar bägge föräldrarna ansvara för matinköp, tacka ja till kalas, få med vantar, grilla och sätta upp bokhyllor. Först då måste bägge föräldrarna dra in lika mycket pengar till hushållet. Förstå då vänder sig barnen lika ofta till mamma som till pappa med sina problem.

Dessa skilsmässobarn ser en lik aktiv mamma som aktiv pappa. Det är inte könet som avgör vem som lagar mat och tvättar bilen.

När det är dags för den stora massan av skilsmässobarn att bilda familj då vet de att man måste dela lika på allt förekommande arbete i ett hushåll.

Vad de ännu inte vet är att de kommer få ett strålande sexliv på köpet!

Jag är en gammal man, 65 fyllda. Redan på 60.talet drog psykologen Kristiuna Humble igång en debatt om hur farligt det var med jämställda mjukismän i sammetssbyxor utan gylf. Hennes tes var att småpojkar blev förvirrade i sin könsuppfaftning. Det fanns inte längre några Män, vare sig hemma eller i förskolan som kunde förmedla äkta Manlighet till de stackarna - som till följd av denna bristande manliga uppfostran tvingades ut på gator och torg och slå ner folk och råna pensionärer för att på det sättet hitta någon sorts användbar manlighet. Ja Jisses, så dumt.!
Jag tror att jag kan säga jag tillhör en till största delen förlorad generation av män när det gäller jämställdhet. Men jag minns ändå vilken befrielse det var att slippa den stereotypa mansroll som hörde till min generation.
Jag har gjort så gott jag kunnat, och jag är övertygad om att jämställdheten har gjort, och gör, att förhållandet mellan män och kvinnor närmare och varmare, hetare om man så vill.
Det är en stor och befriande förändring, tro mig. En sann befrielse. Slarva inte bort den!

Erik J
-
"tvingades ut på gator och torg och slå ner folk och råna pensionärer för att på det sättet hitta någon sorts användbar manlighet. Ja Jisses, så dumt.!"
-
Ja jisses så dumt, för nån debatt om brutalt gatuvåld efter att diverse människor sparkats ihjäl på stadens gator har vi ju överhuvudtaget inte idag eller hur? Samhällets gator är ju tack vare mjukisidealen mycket tryggare idag *ironi* Tittar vi till fakta var Kristlunas uttalanden om vad som skulle inträffa närmast profetiska. Det som hon pratade om då på 60-talet är exakt vad som inträffade i nästa generation (80-talet). Det som skylldes på videovåldet kan snarare förklaras av Kristlunas teori medan behovet av videovåldet i sig kan ses som effekten av omanliga män som försökte hitta nya mjuka sätt att uppfostra sina söner istället för använda det beprövade sättet som funkade men var ideologiskt önskvärt.
-
Om hennes teori var att mjukisideal ökar killars behov av våldslekar så kunde vad hon sade inte stämma bättre på vad som faktiskt skedde. Medan forskare hävdade att deras metoder skulle skapa humana mjuka och snälla samhällen med trygga gator skedde det exat motsatta i verkligheten.

Det är också jämställt om en man och en kvinna har det lika dåligt så länge ingen har det lite bättre. Det är på denna nivå jämställdheten har nu fastnat. Låt oss tala om hur vi kan ändra arbetslivet så att vi verkligen kan vara goda föräldrar (till blivande vuxna i samhället!) samtidigt som vi ska ha både försörjning, inkomst och kreativitet i livet. Vi kanske får tänka om hela samhället!

Jag tycker att man skall lägga in en spärr så inte alla kan skriva så långt så ingen sen orkar läsa.

Jag tycker att dom som inte orkar läsa en textmassa motsvarande ett halvt A4 ark ska sätta igång med att öva sig i syfte att orka mer. För annars kommer dom att missa en massa viktiga och intressanta saker

Vad menar Barrdunge med "hårda angrepp"? Något exempel vore på sin plats. Menar du att ideologiska ställningstaganden inte ska få kritiskeras och diskuteras?

Givetvis är VoF en systerförening till förbundet Humansisterna, och vad som är pseudovetenskap eller inte är ingen åsiktsfråga utan en empiriskt fråga.

Denna vänsterflummiga sanningsrelativism som Barrdunge presenterar är inte bara falsk utan dessuotm djupt omoralisk.

Barrdunge angriper titeln på min bok Tro och Vetande 2.0 - om förnuft, humanism och varför människor tror på konstiga saker".

Det är uppenbart att han inte läst boken, eftersom den verkligen handlar om just detta. Eller kanske Barrdunge anser att det inte finns några människor som tror på konstiga saker? Kanske Barrdunge anser att "det som är sant för en, inte behöver vara sant för andra"?

Jag säger bara: Gud bevare oss för ett sådant perspektiv i politiken!

Den dagen då männen föder barn så har ni feminister lyckats med jämnställdheten. Tills dess frå vi helt enkelt nöja oss med att män och kvinnor fungerar olika.