Befria deckarna från vänsterns tyranni

Haha. Detta monementala kvinnohat! Bara för att Camilla Läckberg, Anna Jansson, Karin Wahlberg, David Lagercrantz, Åsa Nilsonne, Liza Marklund, Åsa Larsson och Mari Jungstedt är tjejer så betyder det inte att dom är socialister!

Ps. Skulle det vara några andra än namnen ovan du syftar på så säg vilka. Ds.

Det hade kunnat vara ett bra PR-knep.
Man skriver en thriller och i samband med utgivningen passar man på att såga hela genren och dess författare som spridare av en falsk världsbild.
Själv står man naturligtvis för något nytt, fräscht, sant och mer verklighetsförankrat.
Niklas Ekdal lär säkert kunna sälja några extra exemplar av sin bok på detta sätt, han får ju uppmärksamhet.
Jag tänker dock inte köpa den.
Om boken är lika onyanserad och fördömande som ovanstående inlägg, så är det knappast en bok för min bokhylla.
Klar hybrisvarning.

Passa samtidigt på att även befria kultursidorna från vänsterns tyranni

Här tips på en intrig i Ekdals nästa deckare:
Riksbankschefen grälar med sin fru om de dyra nya skor hon köpt, klår upp henne, åker in till kontoret och höjer styrräntan. "Det kan hon ha, kärringen", tänker riksbankchefen.
Riksbankschefen hittas senare mördad och spåren leder till Villaägarna som misstänks ha hyrt in en rysk yrkesmördare för dådet. Räntan sänks till hälften i samma stund som banken halar flaggan till halv stång. I ett pressmedelande uttalar Marknaden sin tro på bättre tider, börsen rusar och finansministern lovar att äta upp sin hårtofs om alliansen inte vinner nästa val.
I Frankfurt har säkerheten skärpts sedan mordet i Stockholm, men ändå lyckas en muslimsk terrorgrupp spränga ECB i luften. Muslimer får ju inte ta ränta.
Det blir brist på euro och världen skriker efter svenska kronor som ersättning. Den nya svenska exportprodukten pengar gör att Tumba Pappersbruk måste bygga ut och anställa flera tusen. Arbetslösheten försvinner i ett nafs, alliansen vinner valet och finansministern får behålla sin hårtofs. Alla blir glada och Sörgårdslyckan lägger sig som ett mjukt täcke över landet. Folkhemmet är återställt.
Bra, va?
Niklas kan säkert brodera ut det med liberalism och marknadsteori, globalisera intrigen lite mer och få blodet att stänka.
(Jag är alltid rättvis i min litterära rådgivning. Jag har också bistått författare av vänsterdeckare med en moderniserad infallsvinkel i en kommentar till Niclas Ericssons artikel).

Skojade ovan om att även kulturredaktionerna behöver befrias. Niklas har rätt i mycket om folkhemsnostalgin men han har fel i ”orsak och verkan” när han säger ”innan vi kan få en bättre politisk debatt måste vi få smartare deckare och thrillers.”
För det är väl tvärt om. Innan vi kan få bättre och smartare deckare och thrillers så måste vi få en bättre politisk debatt. Och framför allt så måste historien och Den Svenska Modellens uppgång och fall skrivas och diskuteras.
För det egentliga problemet är att historien om Den Svenska Modellens uppgång och fall är ännu inte skriven och penetrerad i debatten. Men det är inte en uppgift för deckare och thrillers att skriva den. När thrillers behandlar historiska händelser som tex andra värlskriget så bygger det ofta på kunskaper som finns om andra världskriget genom historisk forskning men det är inte thrillers som ska stå för forskningen och tala om vad som hände och varför. Det är en uppgift för andra.

Då jag är född i början på 1930-talet, och från insidan har följt utvecklingen sedan krigsslutet, så kan jag bekräfta att det är en mycket träffande beskrivning. Det kan inte vara något annat än nostalgi och inbillning som gör att en majoritet av svenska folket är dessa patetiska folkhemskramare.

JA,Greger Morin,den boken vill jag läsa!

Men säg vilka du menar då Ekdal! Jag vet ju att du läser detta! (Din argumentation antyder att du menar Mankel, men utesluter å andra sidan Guillou och Larsson. Och du måste väl syfta på fler än en person?)

Jag har sågat Ekdals uppseendeväckande efterkrigshistoriska habrovink i en artikel här intill, men samtidigt ska sägas att Ekdals ledare ofta varit av det borgerliga slag som man ändå kan smälta utan att sätta morgonkaffet i vrångstrupen.
-
När han nu avgår bävade jag för att hans valpiga kollega Wolodarski skulle få mer utrymme att sprida sina omogna nyliberala idéer över DN ledarsida. Till min glädje läser jag dock att Wolodarski ska till USA för att på stipendium studera deras sjukvårdssystem som han anser är mycket bättre än det svenska.
-
Man tar sig för pannan men man borde kanske inte förvänta sig annat av Wolodarski. Visst, den amerikanska vården fungerar jättebra för en liten ekonomisk elit som har råd att köpa den bästa vården. För resten av befolkningen är den ett ständigt bekymmer. Alltfler företag slutar betala sina anställdas försäkringar, alltfler vägras försäkring av bolagen pga hårdare riskbedömningar, 50 miljoner amerikaner har inte råd med någon försäkring alls och en stor del av dem saknar helt rätt till sjukvård eftersom de faller mellan stolarna och inte heller omfattas av gratisvården för fattiga. Vårdkostnaderna för den tungrodda amerikanska vården är dubbelt så hög per capita som den svenska. En stor majoritet av amerikanerna är ense om att den amerikanska sjukvården inte fungerar och håller fram den offentligfinanserade och -drivna svenska vården som ett föredöme. Men inte Wolodarski. Ha ingen brådska hem Wolodarski.
-
Beträffande Ekdals deckare ska jag nog ge den en chans - när den kommer som pocket eller på bokrean.

Vad Ekdahl egentligen far efter är att thrillerförfattare inte ska beskriva verkligheten som de upplever den. Deckaren och thrillern var länge i Sverige den mest konservativa av litteraturarter och beskrev vanligen över- och medelklass (Maria Lang, Folke Mellvig, Vic Sunesson, Stieg Trenter etc). Vad som sedan hände var att "procedurdeckaren" kom till Sverige genom det starkt Ed McBain-inspirerade författareparet Sjöwall/Wahlöö. De stod också till vänster politiskt, men det är faktiskt mindre viktigt med tanke på deras insats ( deras sämsta böcker är mycket riktigt de där ideologin skiner igen om mest "Polismördaren" och "Terroristerna").

Vad de gjorde var att de skildrade andra miljöer och situationer än de gamla "who done it?"-deckarna. Innehållet kom att uppfattas politiskt eftersom poliserna inte var självklart hatiska mot alla brottslingar och uppdelningen mellan ond och god inte drogs vid kriminell/icke-kriminell. Detta efter gott föredöme från de amerikanska deckarförfattarna, av vilket få kan sägas ha varit speciellt vänsterpräglade i sitt skrivande.

Det är alltså viljan till realism och att då och då skildra samhället underifrån som ger "vänsterprägel" åt många deckare. Livet ser annorlunda ut när man står längre ner på samhällstegen än högst upp i en skyskrapa i Marieberg.

Dessutom anser jag att deckarna snarast vandrat åt höger de senaste decennierna. "Den ensamme galningen - seriemördaren" har präglat genren djupt och urvattnat de sociala skildringarna. Allt är enkelt, en ond man ska gripas, punkt slut. Det kan ha sina poänger, men leder ofta till tankegångar om genomonda varelser och närmast metafysisk ondska. Knappast särskilt vänsterteoretiskt...