Politikerna mörkade om försvaret

Politiken måste anpassa sig till snabbt föändrade lägen, vilket är ett problem för demokratin, eftersom diktaturstater historiskt sett förmått lägga om kursen mycket tidigare, viket hade ödesdigra konsekvenser för andra väldskriget förlopp.

Reinfeldts plötsliga nedrustninglinje kan i bästa fall ses som en påpasslig överbryggningspolitik just över budgetåret, men inte mer, för att på såsätt inhösta ett vindfälle.

Vad som behövs NU är just en 180 graders kursändring. Sverige måste börja rusta upp igen.

Som en utmäkt biprodukt härav får vi dessutom en rejäl konjunkturstimulans i rättan tid, som kompensation för Riksbankens missgepp. (Vad säger oppositionen?)

Tyvärr kommer politiker i Sverige aldrig kunna förutse ett behov av upprustning då det inte går att passa in i riksdagstaktik och kohandel.

Det innebär att nästa gång den eviga freden upphör och ett behov av någon form av väpnat försvar eller anfallskrafter skulle behövas för att balansera, avstyra eller faktiskt slå tillbaka en militär fiende så kommer politikerna även denna gång stå handfallna och svamla om att eftergifter nu är det enda som återstår.

För i ett läge där Sveriges regering befinner sig i efterhand kan en snabb upprustning bara tolkas på ett sätt av den som man vill balansera, avstyra eller faktiskt slå tillbaka – som ett hot.

Vi måste således alltid ha ett större och starkare försvar än vad vi just nu behöver.

Om det skall dimensioneras efter den mest troliga fiendens materiella och personella förmåga och inte efter önsketänkande om dess politiska utveckling är en tillräckligt lätt fråga för Tolgfors!
Med vänlig hälsning // Hugo

För halvannat decennium sedan kunde vi mobilisera hundratusentals svenskar på bara några dagar. Idag tar det ett år att mobilisera tiotusen. Detta är i praktiken en nedläggning av det svenska försvaret, inte en omställning. Om ryssen ville ta Sverge gjorde han det på en vecka eller två och han lär inte räkna till 52 veckor först så vi får en sportslig att försvara oss. Naturligtvis skulle inte Finland eller USA tillåta en svensk invasion av vårt land men är det verkligen deras sak att försvara vårt territorium, är det inte i första hand vår egen skyldighet?
-
Nu delar jag inte rysskräcken men tycker ändå valet är enkelt. Antingen lägger vi ned hela försvaret och satsar pengarna på ökad välfärd eller så återgår vi till ett värnpliktsförsvar där varje myndig svensk har en uppgift i händelse av krig och kan mobilsera på några dagar. Det vi har idag är rena skämtet.
-
Internationella insatsstyrkor behövs förvisso. Även Sverige har ett internationellt ansvar att hjälpa till i oroshärdar runt om i världen. Insatsstyrkor som i fredstid kan bistå svenskar och andra i nöd i utlandet i händelse av katastrofer är också vällovligt.
-
Däremot har sådana styrkor inte mer med vårt territoriella försvar att göra än vår biståndspolitik. Dessutom står såvitt jag har förstått inte heller dessa styrkor redo för omedelbar mobilisering och insats utan behöver månader eller år på sig innan man kommer iväg - om man öht gör det.
-
Nedmonteringen av det svenska territoriella försvaret i kombination med avskaffandet av tullens befogenheter och svängdörrarna på våra gränser i spåren av EU-medlemskapet är en av de största skandalerna i modern tid. Numera är det bara på kartan som Sverige har några gränser, i verkligheten är de i princip utsuddade.
-
Och som Staffan Dopping säger så har allt detta skett ovanför medborgarnas huvuden och bakom deras ryggar. Även om det mesta skett under socialdemokratiska regeringar har det i realiteten skett i samförstånd med allianspartierna som efter att de kom till makten 2006 har fortsatt på den inslagna banan.
-
Vänstern har ju alltid velat lägga ned försvaret, så de är inte att räkna med. Det tycks bara vara sverigedemokraterna som vill ha ett svenskt försvar nuförtiden. Ska de nu bli partiet som inte bara säger vad folk tänker i invandrings- och integrationsfrågor utan också i försvarsfrågor?

Men vi har ju haft ett av de större försvarsmakterna i Europa,på 1950-60talet, när vi hade 1.000 stridsplan i första linjen (5:a i världen) stora kryssare och en stor vpl. armé. Vi har själva tagit fram 4 moderna jaktplan + JAS själva. Men minns att denna armé skulle förläggas bl.a vid Kalixlinjen i Norrbotten. Dessa styrkor skulle ha blivit ett lätt mål för en modern angripare., Vem skulle vara intress-erad att passera genom där som Mannerheimlinjen - ingen, och för vilket mål. Det svenska försvaret har över-levt sig själv - och det har politikerna insett.Hur hanterade
vi Nazityskland på 1930talet,? som egentligen var den mest aktuelle angriparen - fast vi inte ville inse det. Vi
hade de bästa förbindelser med Tyskland, malmexport etc. samarbete militärt/underrättelsetjänst, och vi lät dem kringgå Versaillesavtalet, genom bulvanproduktion i svenska företag.Vi köpte tyska bombplan. Sverige har ju
uppmuntrat gränsupplösningen i Europa, EU-utvidg- ningen, och så gör ryssarna så här mot oss... Vi är själva i
andra länder - Afganistan på Rysslands bakgård och medverkar i en olaglig USA-ledd Nato-operation. Georgien har en stor bataljon i olagliga USA-kriget Irak. Vad begär vi
av omvärlden ?

Försvaret ska naturligtvis inte upprustas efter föråldrade principer. I synnerhet må risken för oblodiga men effektiva it-attacker uppmärksammas. Sen är marinen viktig nu. Kostar gör det likafullt.

Sen var det trovärdigheten. Till "vänster" försvarsfientlig tradition, till "höger" skattesänkningsiver. Då ser det tveksamt ut på båda kanter.

Vad beträffar andra världskriget var det för Sveriges kompetenta regering inte hjältemod som gällde utan folkets ve och väl och för övermakten får man vika sig i nödig mån, som Jan Myrdal påpekat.. Till NATO distans. Skepsis mot"bombhögern. Där harJan Guillou en klar poäng.

Se kommentarer till artikeln för en illustration av artikelförfattarens budskap:

http://www.nyteknik.se/nyheter/fordon_motor/flygplan/article74290.ece

De många och lyckliga åren av fred och frihet har inneburit att svenska folket generellt sett är totalt ointresserade av svensk försvars och säkerhetspolitik. I våra grannländer insåg man snabbt att den enda garantin för den egna säkerheten var att ingå i ett större allianskoncept! Vi, däremot, är så kapitalt vilseförda av ohederliga politiker att vi FORTFARANDE får cerebralt framfall om någon ens vågar viska om NATO! Våga inte pilla på en karensdag eller en försämring i LAS, men lägg för all del ner hela försvaret! Försvarsmakten har vidare kommit att tjäna rollen som budgetregulator och regionalpolitiskt instrument, där det enda politiska engagemanget handlar om arbetstillfällen och INTE om militära spörsmål. Vi har kommit dithän att man tycker sig kunna säga upp hemförsäkringen eftersom det aldrig brinner i huset och detta är direkt oansvarigt. Det intressanta i sammanhanget är att människor från samma politiska läger som idag anklagar Sverige för eftergivenhet mot Hitlertyskland tycks ha glömt att den nedmontering av Krigsmakten som ägde rum 1925, och som var den direkta anledningen till denna balansgång på slak lina, var en produkt av deras egna ideologiska fränder. Tala om förräderi och att prisge landet åt påtryckningar från hunsande stormakter! Nu gör vi det igen! Dubbelt och fyrdubbelt upp!

Hört till leda hur politiker förklarat att inget militärt hot mot Sverige är aktuellt. Rysslands krigsmakt ligger för fäfot och har ingen som helst kapacitet att genomföra en invasion av vårt land. Men erfarenheten visar klart och tydligt hur saker kan förändras, och det väldigt snabbt. T.ex, sommaren 1939 var Sverige omgivet av små, demokratiska, fredliga stater. Tio månader senare, alla dessa fredliga stater , utom Finland ockuperade, och man ansåg allmänt att det bara var en tidsfråga innan Finland också upphört att vara en självständig stat. Sverige hade några av historiens aggresivaste diktaturmakter i baken, ryggen och strupen. Det svenska försvaret var vid denna tid visserligen betydligt mer kompetent än dagens "låtsasförsvar" men lämnade mycket övrigt att önska. Kunde situationen totalförändras på 10 mån. för 70 år sedan, så bör det med största säkerhet gå oerhört mycket fortare idag. Sverige har två alt. enligt min åsikt. Antingen gå med i NATO och upprusta så vi blir värdiga medlemmar eller lägg ner hela "skiten" och lägga de 40 milijarderna på skola, forskning och omvårdnad av de som byggt upp detta fantastiska land. Som det förhåller sig nu är det som att ha en försäkring med skyhög premie men som inte ger något som helst skydd i händelse av skada. Det är i sanning ovanligt korkat att hålla sig med en dylik försäkring.
S.A.H.

En förlust för FM att informationschefen kliver av sitt uppdrag/befattning. Det är en tydlig signal när personer kliver av sitt uppdrag. När de egna grundläggande uppfattningarna inte överensstämmer med den organisation man tillhör, då är det dags att lämna den . Det är viktigt med kontinuitet och att människor känner tillit. Om de gör de är de beredda att följa och verka i både medgång och motgång. Informationschefsrollen, vill jag påstå,handlar till stor del att kommunicera utåt de värderingar som finns i organisationen. För att vara trovärdig så ska man själv känna att detta vill jag ställa upp på och att jag känner tilltro till sättet organisationen handlar för att nå uppsatta mål. Att arbeta i en politisk styrd organisation handlar om att balansera en profession mot att lojalt möta politiska inriktningar med beslut. Jag tycker att det är hedervärt att kliva av när uppdraget med förväntningarna från allmänheten och resurserna till organisationen ej är i överenstämmelse. Dock är det avgörande för vår försvarsförmåga att FM uppfattas som attraktiv och duglig, inte minst för att rekrytera dugligt folk för insats och ledning av utlandsåtagande. Det bästa sättet att leda i motgång är att leda genom att vara föredöme. I storm och i motgång led genom förhållningssättet"Följ mig!". Jag hoppas att FM får de förutsättningarna som gör det möjligt för dugligt folk att känna tillit till organisation och förtroende för uppdrag med de medföljande resurserna att luta sig framåt och "Ta täten!"
Bästa hälsningar
Per

Att "mörka" är ett dåligt uttryck.

Bättre svenska är "att mörklägga"

Jag skulle lägga ett förslag om att vi privatiserar vårt försvar . Bolaget som tar över får våra stridsvagnar och flygplan osv ned till sista kängan . Personalen behöver dom inte ta över .Fastigheterna kan kvarstå i statlig ägo punkt Ansvarig minster kan avgå mvh

Sann demokratisk anda är väl inte helt korrekt, eftersom sossarna för första gången valde att ta in VP i försvarsbesluten, istället för att förlita sig på partier som företräder en något mindre radikal linje. Men beslutet fattades för att få ihop statsbudgeten utan andra nödvändiga nedskärningar.

Att på kort tid, utan analys, utan förankring ställa om hela försvaret med stöd av VP är kanske inte högföräderi, men åtminstone gigantiskt kapitalförsörjning. och mitt i alla klampar värdegrundsprojeket in. Tänk om de använt pengarna till att tar reda på vilken värdegrund Svenska folket har istället, till den mest grundläggande av alla frågor till varför en stat överhuvud finns till - försvar mot yttre hot i första hand och mot inre i andra hand. Här påvisar "sann demokratisk anda" inte fullständigt genomtänkt strategi. Till råga på allt lägger vi ner vår försvarsindustri, som till stor del utgjort en utvecklings- och kunskapsbas till våra tidigare makalösa teknikförsrprång och exportframgångar. Nu ska vi visst bli tjänstefolk enligt borgarna och fan vet vad vänstern vill att vi ska försörja oss på, men sannolikt är det spin-off ekonomi av alla nysvenskar som kommer hit med ny och oprövad kunskap. Lång sikt är ett ord som inte används. Försvarets totala kollaps får symboliseras med att moderaterna tillsatt en lydig vapenvägrare som försvarsminister. Det skulle inte ens Ohly ha vågat. Ridå.