Nästa kris kan drabba Estland

Den internationella kris som uppstått i kölvattnet på ryska truppers inmarsch i Georgien har fått många bedömare att tala om det ryska imperiets återkomst. Brösttonerna från Kreml har under hela 2000-talet ökat i intensitet, de ryska försvarsutgifterna stadigt ökat och en ny aggressiv statsideologi utformats. Lägg därtill en mycket medvetet använd energipolitik på den utrikespolitiska arenan och konturerna av en internationell stormakt att räkna med visar sig. Just detta budskap, att Ryssland är en stormakt, är precis det man från Kreml velat signalera och det verkar ha sjunkit in hos de flesta nu. Den svenska regeringen meddelade nyligen som bekant att man skjuter på sin proposition om försvarets inriktning till våren eftersom man vill göra en "uppdaterad säkerhetspolitisk bedömning" och en "seriös analys av det som skett".

Från det kalla krigets slut fram till idag har samtliga försvarsbeslut inneburit nedskärningar i linje med omstrukturering från invasionsförsvar till anpassnings- och senare insatsförsvar. I de flesta av sovjetunionens efterföljarstater och närmare grannar drog man andra slutsatser under samma period. Försvarsutgifterna tilläts gräva djupa hål i skrala statskassor eftersom hotet från Ryssland ansågs som allvarligt. Att värna den nyvunna territoriella integriteten prioriterades högt. Här uppmärksammades även den tydliga politiska omorienteringen på tjugohundratalet under Putinregimen, som inte bara talade om rätten att skydda ryska medborgare i andra stater utan även framförde rätten att lägga sig i andra staters inrikespolitiska angelägenheter. Prov på det senare sågs i det senaste ukrainska presidentvalet där man från ryskt håll ogenerat backade upp Viktor Janukovitj till posten som president.

Ukraina är också en av de stater där Rysslands intåg i Georgien fått omedelbara återverkningar. Anledningen är enkel: Är det denna stat som står på tur? Likheterna med Georgien är många. Här finns en stor rysk minoritet, under den nuvarande presidentadministrationen har den politiska retoriken tydligt indikerat en västlig riktning med medlemskap i NATO och EU som uttalade mål. Liksom i Georgien kom också presidenten till makten genom en så kallad färgrevolution, något som från officiellt ryskt håll fördöms som amerikansk subversiv verksamhet. Turbulensen i Ukraina kom snabbt att utnyttjas i den pågående upptakten till stundande presidentval, något som ledde till regeringskris.

I Estland och Lettland har även Rysslands agerande fått många politiker och journalister att tänka till. Här finns betydande ryska minoriteter, något som kan användas som förevändning för rysk aggression. Så sent som förra året riktade Kreml tydliga varningar till Estland då man i Tallin flyttade den bronssoldat som stått monument över den Röda arméns förmodade befrielse av landet under andra världskriget. I början av september gick två estniska gårdar samman och utropade den Estniska sovjetsocialistiska republiken. Man sökte erkännande från Moskva, efter samma princip som Abchsien och Sydossetien. Tilltaget fick den estniska säkerhetspolisen att kippa efter andan men det visade sig senare vara ett mindre lämpligt skämt av några etniska ryssar i Narvaområdet.

Samtliga tre baltiska stater är idag NATO-medlemmar och det är osannolikt att Ryssland skulle riskera öppen konflikt med den försvarsalliansen. Samtidigt bör vi betänka att våra grannstater kan potentiellt dras in i många andra typer av konflikter med Ryssland. Tilltaget med den Estniska sovjetsocialistiska republiken må ha varit ett skämt, men det ger ändå en fingervisning om ett potentiellt framtida scenario som tveklöst skulle komma att påverka Sverige.

I Ukraina, Estland, Lettland och många andra av Rysslands grannstater visar den senaste tidens händelser i Georgien inte bara på att den ryska militärmakten har förmågan att genomföra dylika operationer, utan också att det finns en vilja i Kreml. Förhoppningsvis är det denna insikt som fått Sten Tolgfors och regeringen att nu skjuta upp försvarsbeslutet och tänka om.

Ett nytt försvarsbeslut måste med nödvändighet innehålla utökade anslag för den svenska militärmakten. Endast genom att öka, eller åtminstone bibehålla, utbildningsvolymen kommer Sverige att uppnå en kritisk massa av personal att skicka på utlands- eller andra nationella uppdrag, något som knappt klaras av idag. Försvaret måste få kosta pengar. Ett eventuellt fullvärdigt medlemskap i NATO är en fråga som kan skjutas på framtiden eftersom Sverige i praktiken ingår i dess strukturer idag. Det var knappast någon vid det sovjetiska försvarsministeriet som tvekade i frågan om vilken sida Sverige skulle sluta upp på i en eventuell stormaktskonflikt under kalla kriget och i dagens Ryssland har man inte haft anledning att omvärdera analysen av Svensk försvarspolitik. Sverige måste åtminstone upparbeta en trovärdig militär förmåga i sitt närområde.

Att som Leif Pagrotsky föreslå en sammanflätning av EU och Rysslands "samhällen och ekonomier" i syfte att uppfostra landet och ledningen att delta i det globala regelverket för handel i syfte att motverka stater som USA och Georgien som vill politisera handeln (SVD 8/9) är kanske ingen ren eftergiftspolitik, men har visat sig både olämplig och baserad på felaktiga antaganden. Redan vid första världskrigets utbrott trodde de flesta krigförande stater att kriget skulle bli kort eftersom världsekonomin då var så sammanflätad. Som bekant blev det både långt och blodigt. Politiseringen av världshandeln är inget nytt. Putinregimen har valt att använda det statligt ägda Gazprom, som nuvarande president Dimitrij Medveded var chef för tidigare, som ett viktig utrikespolitiskt vapen under många år, inte minst med projektering av gasledning i svenskt närområde.

En återgång till klassisk svensk uppfostringsdiplomati, där Sverige skulle lära ryssar och Ryssland hur man skall uppföra sig politiskt, som var så framträdande under nittiotalet är inte heller någon framkomlig väg idag. Enligt den nya statsideologin är just inlån av idéer och koncept, som mänskliga rättigheter, frihet, demokrati odyl, från utlandet det som kastade landet ut i fritt fal under Boris Jeltsins.

Ett nytt försvarsbeslut måste med nödvändighet beakta detta nya Ryssland och dess förmågor och viljeriktningar. Det måste också öppna upp för att seriöst analysera och diskutera information om vilken typ av stat Ryssland håller på att utvecklas mot. Vårens diskussioner och beslut får inte bara uttrycka en önskan om hur Sverige vill att det skall utvecklas.

Ryssland är inte längre en bananrepublik med kärnvapen utan en stormakt som visat att den är villig och kapabel att agera aggressivt i sitt närområde vare sig Sverige vill det eller ej.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/1180

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Vad har EU för val? Samarbete eller konfrontation med Ryssland?
I en energisituation, som är alarmerande. Ingen mer kärnkraft i Tyskland, Italien m fl länder, sinande oljekällor i Nordsjön, moratorium för kol pga klimatet. Skippa Ukrainas Natoanslutning. Stärk handelsförbindelser , turist och kulturutbyte med Ryssland, Ukraina m fl f d sovjetstater. Ömsesidigt ekonomiskt beroende är den bästa försvarspolitiken.

Permalänk | Anmäl #1 L Vidgren, 2009-01-14, 13:36

Johan,

Vänd på steken.
Sen Sovietunionens kollaps har USA (NATO) flytta fram sina positioner och omringat Ryssland mycket aggressivt. De nya NATO länderna passar på att provocera Ryssland som fort ett tillfälle dyker upp. Och ny sist en robotsköld mot Iran och Nordkorea som pekar mor Ryssland.
Tycker du att ryska responsen är helt orimlig?

Föreslår du att Sverige ska ansluta sig till papperstigern NATO?
Anta att Georgien var medlem i NATO. Tror du att NATO med Tyskland, Frankrike, Storbritannien i spetsen skulle förklara krig mot Ryssland för att förvara Georgiens skjutglada presidents handlingar?
"Nästa kris kan drabba Estland". Om Estland börjar skjuta på ryska soldater så har du helt rätt i att det kan bli en kris i när Ryssland med all rätt slå tillbaka och förnedrar den Estniska regimen. Ska Sverige då med din föreslagna försvarsbeslut sända sina JAS mot Moskva?

Permalänk | Anmäl #2 hugo, 2009-09-20, 09:51

Jaha, ännu en russofobisk blogg med fötterna fast placerade i kalla kriget, skriven enligt vissa regler. Som typ att ignorera att EU's undersökning kom fram till att Georgien startade kriget genom att invadera sydossetien och genomförde allvarliga krigsbrott. Artilleri anfalla i värsta jugoslavien 90-tals krig på civila samhällen, detta "råkade" hända när det var öppningsceromoni för OS, som normalt ses av miljarder människor, tala om att välja rätt tidpunkt o hoppas att folk tittar åt ett annat håll. Det tog hela två dagar för Ryssland att reagera militärt, ändock beskyller du Ryssland för "aggression"? Ryssland skyddade sina medborgare, jag undrar hur EU eller USA hade reagerat mot georgien om det hade varit deras medborgare. Du beskyller ryssland för energipolitik, ja du har rätt, men det är samma politik när du avstår enligt regel att kritisera Georgien, som är viktig för väst pga dess Nabucco gas ledning. Jag tycker vi ska vara alla lyckliga att Slobodan Milosevich inte hade en Nabucco gas ledning, vem vet vad han hade fått komma undan med utan kritik från väst. Georgiens invasion av sydossetien var ren o skär etnisk rensning, kan ej kallas annat. Sakasvilli borde sitta i Haag.

Permalänk | Anmäl #3 Jannen, 2009-09-20, 14:04

Intressant att läsa äldre artiklar. Kom krisen till Estland? Mkt prat...

Permalänk | Anmäl #4 Emily Svensson, 2011-07-13, 16:48

Jannen: Tänk att du uppenbarligen är mer insatt i detta än vad en "expert" på öst och mellaneuropa är.
Du har helt rätt, det förvånar mig också hur väst helt ignorerar det faktum att georgien var de som anföll sydosetsien och Ryssland endast försvarade den lilla utbrytarrepubliken från georgiska imperialister.
Det säger ju också de som bor i sydosetsien till media i andra länder.

Permalänk | Anmäl #5 morgan w, 2011-11-17, 16:49