Befria bankerna!

Visst skulle man kunna låta banker och andra finansinstitut gå omkull, och - precis som gället för andra privata företag – låta ägarna ta smällen. Men problemet är att banker inte är som andra företag. Och det för att de inte tillåtits vara som andra företag.

Politiker av alla färger tycks ha bestämt att banker per definition är instabila, och därför måste "skyddas". Bankmarknaden är visserligen mindre reglerad i dag än tidigare, men fortfarande finns det bestämda regler när det gäller vem eller vilka som tillåts driva bank samt regler för existerande bankers utlåning. Dessutom finns skydd i form av insättargaranti – som skyddar bankernas fordringsägare utifall banker går omkull – samt en icke uttalad garanti från staten att bankerna inte kan gå omkull. Det sistnämnda är som sagt inte uttalat, men det är så det fungerat tidigare, och tas därför av bankledningar som ett faktum.

Denna politik har inneburit att bankerna inte "lärt sig" ta ansvar. Jämförelser visar att i länder där reglerna för bankerna varit mindre omfattande och konkurrensen därmed hårdare så har bankerna generellt sett haft högre soliditet, vilket innebär att de är finansiellt sett mer stabila och motståndskraftiga.

Ekonomen Per Hortlund slog i en rapport får några år sedan fast att om svenska banker haft lika hög soliditet som bankerna i Hong Kong och Estland – två länder med mer liberalare lagstiftning – så hade den statliga räddningsaktionen i samband med den svenska bankkrisen i början av 1990-talet aldrig behövts. Det verkar således som att regleringarna på bankmarknaden – paradoxalt nog – lett till mindre stabila banker.

På samma sätt har insättargarantinså dragit undan alla incitament för sparare att välja banker med hög soliditet. (Låt vara att insättargarantin bara skyddar tillgodohavanden på upp till 250 000 kronor).

När statliga ingripanden i syfte att rädda krisdrabbade banker diskuteras så bör detta tas i beaktande: staten har via lagstiftningen undergrävt en sund och konkurrensutsatt bankmarknad. Snarare har den genom sitt agerande och överbeskyddande bidragit till ett osunt risktagande bland bankerna och deras kunder.

Det vi nu ser i USA är i stort sett samma sak. Genom en statlig garanti har bolåneinstituten Fannie Mae och Freddie Mac frestats att ta allt för höga risker, samtidigt som andra aktörer varit oförmögna att konkurrera.

Det tvivelaktiga agerandet från staten – i USA idag, liksom tidigare i Sverige – är det som föregått krisen och som gjort en statlig räddningsaktion i ett senare läge nödvändig.

Släpp bankerna fria! Först då kan vi få en bankmarknad kännetecknad av sund konkurrens och sunt risktagande.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/1161

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Bankerna är lika infantiliserade som så mycket annat. Till allt annat har de företräde vid konkurser - de som tar verkliga affärsrisker har det inte! Tar man ifrån dem detta företräde, lånar de istället ut pengar till improduktiv verksamhet. Se olika "bubblor" genom åren!
(Det är varken fastigheter - 80-talet - eller IT - 2000-talet- som är bubblorna utan överbelåning och spekulation). De överbelånade fastigheterna i USA står ju faktiskt kvar, även om de förfaller i brist på ägarskap och underhåll. IT har fortsatt att utvecklas med eller utan bubblor.
Vi borde även i Sverige ha en debatt om den "reala ekonomin" - både den materiella (fastigheter, industri) och den immateriella (kunskap, kompetens, företagaranda). Det har vi inte eftersom vi har låtit oss köras fast i beroende av finanssektorn.
Många små företag startas nu utan banklån. Vänner och bekanta ställer upp eftersom det i Sverige har omöjliggjorts att arbeta ihop till startkapital.
Ett alternativ: Om jag vill starta ett företag och behöver kapital skulle jag kunna gå runt till grannar och vänner. Om de tror på affärsidén och på mig, skulle de kunna satsa en summa som - upp till en viss nivå - blir avdragsgill i deklarationen.
En väg till "folkkapitalism" utanför banksfären och de omtalade "riskkapitalister" som främst kännetecknas av att de inte tar några risker.
Ansvariga medborgare är bättre än oansvariga banker - en avinfantilisering av finanssektorn.
Det är ju ändå medborgarna som får ställa upp som "borgensmän" i slutänden.

Greger Morin

Permalänk | Anmäl #1 Greger Morin, 2008-09-09, 10:33

Tack Greger för detta kloka inlägg. Jag innehar själv tyvärr inte mer kunskap, än att säga detta.
Tack!

Permalänk | Anmäl #2 Peter Öström, 2008-09-09, 18:12