Konjunkturen styr andligheten

Vid katastrofer och personliga kriser har människor en större benägenhet att söka sig till kyrkorummet och andligheten. Likadant är det när tiderna präglas av oro och konjunkturnedgång. I takt med att jobb, arbetsgemenskap och rutiner försvinner, väcks behovet av tröst och förståelse för livets mening. Men få söker sig till vårt kristna arv. Problemet är kyrkans auktoritära hållning. Samt ledarskapets maktmissbruk och oförmåga att hantera mångfalden.

   Att tala om en återkristning i vårt sekulariserade land (Siwert Öholm, Newsmill, 01.09.08), med utgångspunkt från en handfull offentliga personer som hittat hem till Gud, visar bara att man inte förstår vare sig nutidsmänniskan eller mekanismerna inom dagens andlighet.

   Vad är det vi ska återkristnas till? En kyrka full av inre motsättningar, käbbel om kvinnliga präster och fördömande av samkönade äktenskap? Ett andligt budskap som presenteras med alltmer profana förtecken? Eller till pastor Ekmans framgångsteologi i Uppsala? Det är en himmelsvid skillnad på att komma fram till en personlig tro, och att inrätta sig i leden för en kristen församling, styrd av mänsklig hand.  

I det andliga landskapet finns många vägar att ta: en kulturell inriktning, en filosofi, eller en gudstro. Historien igenom har dessa vandringar fått människor att finna tröst och lindring. Samt att drabba samman i krig och annat elände.

   Traditionell religion, österländsk mystik, uråldriga riter och kommersiell nyandlighet har det gemensamt, att de är teorier som försöker ge insikt om det som går utanför vårt rationella tänkande. Religionen har från begynnelsen legat till grund för samhällens kultur, samt moraliska och andra lagar. Även om gamla sedvänjor genomgått förändringar i takt med samhällsutveckling, folkförflyttningar och globalisering kan en hel del rötter än idag spåras till de religiösa skrifterna. Kanske är det just därför som religionen överlevt så länge. För att människan måste ha ett traditionellt system att sätta in sitt liv i.

Man kan tycka att demokratin skulle kunna vara system nog. Men den tesen motbevisas av världens ledande demokratination, USA. Där religionen har sin givna plats i både politik, valkampanjer och privatlivet. Även om doktrinerna numera har anpassats till den materialistiska tidsandan.

   Lakewood Church Houston, med femtiotusen medlemmar och miljontals tv-tittare, leds av den ständigt leende pastorn Joel Osteen. Kyrkans egen coverboy (omslagspojke) förnekar själv att han predikar The Prosperity Gospel (Välståndsevangeliet), men erkänner samtidigt i en intervju, att han kan spåra Guds rättvisa i några av sina lyckade fastighetsaffärer.

   Osteen menar att Gud vill att vi ska vara lyckliga och framgångsrika i våra liv. Hans budskap liknar i många stycken den kognitiva terapins teori: livet präglas av negativa tankar och känslor. Lösningen är enligt framgångspastorn: tänk dig lycklig, var optimistisk och förvänta dig det bästa. Säkert lönsamt för honom själv, men högst cyniskt i förhållande till utslagna i hemlandet och lidande i u-länderna. Biljetter till Osteens religiösa gästspel runtom i USA kan köpas på nätet för en tusenlapp.

Nyandlighetens förespråkare har bättre förstått individens behov av både inre och yttre beröring. Därför lockas skarorna till den nyandliga stormarknaden när en längtan väcks. New Age (begreppet myntades1932 av Alice Bailey, utbrytare från teosofin) är en rörelse med andliga drag. Den tog ny form i Kalifornien under 1970-talet som en protestaktion mot det galopperande konsumtionssamhället. Under 1990-talets lågkonjunktur fick denna rörelse en rejäl pånyttfödelse med mångmiljonsäljaren The Celestine Prophecy (Den nionde insikten, 1993), skriven av amerikanen James Redfield. Boken slog ner likt en andligt förlösande bomb.

   Exakt vad nästa våg av andlighet, i spåren på konjunkturnedgången, kommer att föra med sig av kommersiella lockelser är i dagsläget svårt att säga. Men ett är säkert: den som vill mätta sin inre hunger i utbudet får vara beredd på att det kostar. Både i reda pengar och i form av begränsad frihet att utvecklas som människa.

   En missionär som en gång tog sig djupt in i Amazonas för att ”kristna” en indianstam, upptäckte efter sju år hos dem, att de redan kände Jesus. Bara under ett annat namn. Kanske är det så enkelt, att vi inte är mänskliga varelser som behöver andlig ledning, utan snarare att vi är andliga varelser som bara behöver lite mänsklig beröring.

ulla gabay (14 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/1149

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Mycket intressant. Jag tror vi kommer att få se en dynamisk och produktiv period inom andligheten, en smältdegel, något i stil med senantiken, en annan kristid. Stora omvälvningar och omblandningar. Det ska bli svårt och intressant att leva. Själv jag tror på en ny synkretism med en kristen stomme.

Permalänk | Anmäl #1 Peter Ingestad, 2008-11-05, 06:40

Som jag skriver ovan tror jag att vi är andliga varelser som behöver mänsklig beröring. Människan har också ett nedärvt behov om hopp, något som visat sig klart i det amerikanska valet. Vad hon sedan tror på går inte att styra i vårt individualistiska tidevarv. En tro kan aldrig vara något annat än en personlig övertygelse, då blir den bara ett regelverk utan innehåll.
Det är alltid intressant att följa marknadskrafternas försök att komma åt våra andliga behov i kristider. Under 90-talet var det präster, munkar, nunnor och änglar som stod i fokus i reklamen. Nu kan vi redan ana de österländska influensernas betydelse i nästa våg.

Permalänk | Anmäl #2 ulla gabay, 2008-11-06, 13:03