Det finns fler principer än offentlightsprincipen

Simon Ungman Hain oroar sig i en artikel här på Newsmill över att rättssäkerheten i det svenska samhället undergrävs om offentlighetsprincipen kringskärs så att obduktionbilder på mördade barn inte får läggas ut på Pirate Bay. Han blir dock svaret skydlig exakt på vilket sätt denna viktiga demokratiska princip skulle sättas ur spel om spridningen av sådana obduktionsbilder regleras och tillgången eventuellt förbehålls dem som har kompetens och professionell anledning att ta del av dem.

Ungman Hain tycks heller inte se det större hot mot rättssäkerheten som ligger i att förtroendet för offentlighetsprincipen undergrävs hos allmänheten när den missbrukas. Genom att väga in etik, empati och respekt för den personliga integriteten och inte ge efter för paparazzi- och hyenamentalitetet ger vi offentlighetsprincipen en större möjlighet att överleva än om vi låter den tillämpas på ett sätt som inte stämmer med allmänhetens rättsmedvetande. Offentlighetsprincipen är precis som yttrandefriheten en frihet under ansvar. Den som inte tar det ansvaret bidrar till att undergräva dessa principers legitimitet

Som jag ser det är det fullt rimligt att av etiska och empatiska hänsyn till en sörjande förälder säga nej till att obduktionsbilder på hans mördade barn läggs ut som allmän egendom på Intenet där vem som helst och inte bara i Sverige helt anonymt kan tillägna sig dem för godtyckliga ändamål. Om en enskild person överhuvudtaget ska anses behöva få tillgång till sådant material är det rimligt att han åtminstone personligen ansöker om att få ta del av dem hos ifrågavarande myndighet, legitmerar sig och också motiverar sitt önskemål. Ingen kan övertyga mig om att det demokratiska samhället så som vi känner det därmed skulle ha avskaffats.

Det är viktigt att offentlighetsprincipen inte hamnar i vanrykte och får ett omänskligt ansikte. Därför bör vi inte låta tillämpa den in absurdum, mekaniskt och utan eftertanke eller respekt för andra legitima hänsyn. Viktigt att komma ihåg är också att allt som förssiggår hos våra myndigheter ingalunda är transparent. Mången myndighetshandling omfattas inte av offentlighetsprincipen. Detta har inte minst den senaste tidens debatt om FRA-lagen satt fokus på.

Det är anmärkningsvärt att offentlighetsprincipens vänner motsätter sig förändringar i offentlighetsprincipen som skulle medföra att en förälder som utsatts för ett av de värsta trauman en människa kan råka ut för åtminstone skulle slippa att sedan också behöva åse hur obduktionsbilder på hans mördade barn valsar runt hela Internet. Jag hör mycket sällan dessa offentlighetsprincipens tillskyndare ifrågasätta eller diskutera demokratiaspekerna kring de omfattande undantag i offentlighetsprincipen vi gett pojkarna inom underrättelseväsendet för att de ska få leka James Bond ostört utan besvärande demokratisk transparens.

Är det bara jag som tycker att något är bakvänt här?