Öholm sprider kristna myter

Siewert Öholm driver i en artikel här på Newsmill tesen att en kristen väckelse drar fram över Sverige. Beviset för att det förhåller sig så är enligt Öholm att en handfull kändisprofiler inom olika skrån kommit ut som bekännande kristna. Öholm är ju själv troende och som sådan har han måhända vant sig vid att hålla sig med låga beviskrav för att inte ständigt ansättas av tvivel på Guds existens. Men i motsats till i kyrkan räcker det i samhällsdebatten inte med hopp och tro och ett och annat järtecken om man vill göra anspråk på att säga något generellt om sakernas tillstånd i landet.

Det Öholm påstår om ett svenskt återkristnande är inte sant. Det vet nog Öholm också innerst inne. Han ägnar sig i stället åt önsketänkande och tar efter reklammakarnas knep, som lockar konsumenter till sig genom att skapa en illusion av att den produkt de marknadsför är trendig i hopp om att detta ska bli en självuppfyllande profetia. I verklighetens Sverige gapar kyrkornas bänkrader dock tommare än någonsin om söndagarna, svenska kyrkan tappar stadigt medlemmar och att vara bekännande kristen blir för gemene svensk alltmer liktydigt med att vara en Helge Fossmo, en Åke Green eller en plymouthbroder.

Öholm talar om islam men lyckas på något märkligt sätt marginalisera denna religion - som i Sverige på ett fåtal decennier gått från en handfull till en närmare halv miljon utövare - till blott en aptitretare för andligt utsvultna svenskar att söka sig till kristendomen. Proportionerna är snarast de omvända - medan islamiseringen sköljer som en flodvåg över Sverige rinner återkristnandet som en liten sinande rännil.

Inom alliansregeringen tonar kristdemokraterna ned sitt värdekonservativa budskap som med tiden blivit alltmer politiskt inkorrekt, samtidigt som moderaterna flirtar öppet med islam, som nu senast när statsministern under pågående Ramadan gör ett studiebesök på ett muslimskt halalslakteri och på bästa nyhetstid i TV uttrycker sitt gillande över det han ser.

Islamiseringen har gått så långt att det idag inte anses särsklit konstigt att skattefinansierade vårdresurser i vårdköernas Sverige används för att rekonstruera mödomshinnor som en anpassning till muslimsk heders- och kyskhetskultur. Motsvarande krav initierade från kristen utgångspunkt vore närmast otänkbart att få gehör för i det offentliga instituonella Sverige.

Öholm försitter förstås inte heller tillfället att ge Föreningen Humanisterna - en förening där jag för övrigt själv är medlem - en känga men tycks inte inse att denna förenings snabba framväxt i Sverige är en del av en sekulariseringstrend som är betydligt lättare att belägga än den diffusa återkristning som Öholm försöker påvisa. Öholm blir också svaret skyldig beträffande vad som konkret är så klandervärt med att polemisera mot teokrater - kristna, muslimska eller av annan religiös kulör - som önskar styra samhällen utifrån självutnämnda profeters vittnesbörd om ett osynligt högre väsens vilja och intention med människorna.

När Öholm talar om andra andliga uttryck, det må gälla buddhism eller new age, så gör han det i ett lätt nedlåtande tonläge. Varför de myter som Öholm valt att tro på skulle vara värda större respekt är emellertid oklart, i synnerhet som kristendomen är en urvattnad bestsellerversion av den gnosticism den en gång uppstod ur, tillika den ur filosofisk synvinkel mest lättviktiga av de abrahamitiska religionerna. Sannolikt totades kristendomen ihop av någon anfader till Dan Brown med entreprenörens fingertoppskänsla för den genomsnittlige konsumentens behov och begränsade intellektuella kapacitet.

Människan lever förvisso inte av bröd allena och jag är vare sig darwinist, evolutionist eller militant ateist. Jag är tvärtom övertygad om att det finns något som är större än människan, något vi bara kan ana förekomsten av men som vi samtidigt är en del av. Att detta något skulle vara Bibelns Jahve eller Koranens Allah förefaller dock föga troligt. För den upplysta människan tvåtusen år senare bör dessa religioner framstå som tämligen primitiva försök att gestalta denna förnimmelse av det andliga, precis som de gamla grekernas idéer om de fyra elementen och fyra kroppsvätskorna är primitiva rudiment till några av dagens stora vetenskapsgrenar.

I dag bör vi ställa helt andra och högre krav på andliga förklaringsmodeller. Intelligent Design kan exempelvis ses som ett sådant försök att med moderna metoder försöka påvisa att en strikt materialistisk vetenskaplig förklaring av alltings tillblivelse är otillräcklig. Dessvärre har Intelligent Design hamnat i vanrykte pga att seriösa företrädare för en modern evolutionskritik som exempelvis mikrobiologen Michel Behe hamnat helt i skuggan av diverse fanatiska kristna fundamentalister och kreationister.

Till och med de teorier som Erich von Däniken lade fram i slutet av 60-talet om att människans biologiska särställning på jorden är resultatet av genetisk manipulation utförd av varelser från andra planeter bär ett större vetenskapligt signum än Bibelns Genesis som jag antar att Öholm bekänner sig till.

Det finns dessbättre inget som tyder på att det i Sverige idag, som Öholm beskriver det, "bubblar under ytan av ren och skär gudstro", i synnerhet inte kristen sådan och bland etniska svenskar. För om det skulle vara sant vore det ett rejält underbetyg till dagens moderna andliga sökare. Lite längre bör vi väl ha kommit på tvåtusen år även på detta område.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/1011

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Varför så negativ. Hört talas om demytologisering? Bultmann. Teologi. Kristendomen är långt mer komplicerad än sådär och har en oerhörd djupdimension i flera skikt. Kristendomens kritiker vet nästan aldrig vad de pratar om, då de inte gjort sig mödan att undersöka saken. Samma gäller flertalet kristna.

Jag är själv fast troende på förnuftsgrund enbart & är dessutom övertygad darwinist och evolutionist..

Vad tror vår vän Carj-Johan Peterson från Grönköping?

:o)

Permalänk | Anmäl #1 Peter Ingestad, 2008-09-11, 02:31