Det rullar en svallvåg av moralpanik efter vår blogg. För oss verkar den präglas av svårigheten att se komplexiteten i oss människor, i relationer och i vår sexualitet. Vi vill vidröra de djupare schakten, våra begär, det som dunkar omedvetet och påverkar våra val av livskamrat. Vi hör ständigt kvinnor i vår nära omgivning tala vackert om kärlek men gång på gång väljer omöjliga relationer. Mänsom är ”ryggar”, som utstrålar farlighet.
Hur länge ska vi kvinnor se oss som bara offer och när kan vi börja ta ansvar för våra val av partner.
Våra varmaste gratulationer till de som har innerliga levande relationer med rikt sexliv. Tyvärr visar skilsmässostatistiken att så inte alltid är fallet. I vår artikel förordas ingen kvinnomisshandel! Ingenstans står att denna mun som kanske kan känna ömhet i ett slag är en kvinnas mun, vi ser det som symbolik, ett poetiskt anslag, att försöka ta i vårt eget mörker o smärta. Hur kan vi förändra våra liv om vi ständigt lägger över detta mörker på den andre. Låt oss lyfta oss över debattklimatet och skapa större spelrum och uppriktighet.
Man anar hyckleriet bland feminister och kärnfamiljsförespråkare, brister ska döljas, mörkret förträngas, känslor inte levas ut. Ett litet land saknar fördelen av variationer i sin struktur, makten delas av alltför få, vi slår oss för bröstet med vår egen förträfflighet. Har vi redan glömt att nazisterna var så säkra på vår lojalitet att de inte ens behövde invadera oss?
Våldet ingår i det mänskliga minnet, den är en del av vårt arv, att förtränga det är mer farligt än att ta fram det i ljuset.
Kvinnor kan tända på gränsöverskridande. Var finns Sveriges vackraste kvinnor? Enligt en av våra mest dominerande rättspsykiatriker sitter de i väntrummen på fängelseavdelningarna för våra farligaste kriminella. Många av dessa har skrivit till internerna och bett om att få bli deras kvinnor.
Låt oss vandra ut i gränszonen, låt oss se i vitögat vilka vi egentligen är. Här pågår en upptäcktsfärd förbi moral, rädsla och fördomar.
Om det har undgått någon efter bok, tv-serie o debattartiklar har C. Gyllenhammar brutit med sin klass, lever inte i kärnfamilj o priset är ensamhet men också en ny frihet. Jessica är uppvuxen i Sundbyberg, jobbat som jourare på BRIS och pratat med misshandlade barn i 10 år, engagerad i ECPAT (som arbetar mot trafficking och sexuell exploatering av barn), har själv varit utsatt för misshandel i en av sina första längre relationer, levt i ett långt och passionerat förhållande, nu frånskild med all den smärta det innebär.
I reaktionen på vår blogg staplas fördom på fördom, att detta skulle handla om att kvinnor i 40-50-årsåldern skulle vara oattraktiva o förbi sexuellt. Detta kan vi med emfas dementera. Låt oss också slippa åldersfixeringen, kärleken är djupt personlig och äntligen kan vi fria från våra ätstörningar och vår osäkerhet med glädje ge oss hän i en sundare och vildare sexualitet.
Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/927
Jämställdhet handlar i mångt och mycket om respekt för varandra. Ett förhållande där parterna saknar respekt för varandra verkar inte särskilt givande för mig. Varför jämställdhet i vardagen skulle utesluta ett passionerat sexliv förstår jag inte. Just i motsättningen mellan de olika rollerna finns ju en enorm laddning. Sen kan jag garantera att de som svärmar för farliga brottslingar inte gör det för att farliga brottslingar är bättre älskare än andra.
Permalänk | Anmäl
Helena du Rées, 2008-09-01, 22:12
Er debattartikel var i sej moraliserande och gräsligt generaliserande. Att ta sina behov och göra dem till allmän lag är försöka påtvinga andra sin moral.
Dessutom är hela premissen tokig, att det inte skulle finnas några män kvar som sätter det knapplösa knullet högre än fru och barn, att svenskar av idag skulle ha mindre passion än förr....
Nej, jag tror just genom jämlikhetssträvanden där både män och kvinnor tillåts leva och göra vad de vill och drömmer om att vi idag har större potential att få både passion och annat vi drömmer om.
Många män njuter av att vara föräldrar med allt vad det innebär. Precis som många kvinnor vill bli knullade hårt och skoningslöst.
Men det innebär inte att alla eller ens en majoritet män eller kvinnor föredrar det ena eller andra.
Så istället för att ta extremer, t ex kvinnor som attraheras av brottslingar, och försöka påstå att de är allmängiltiga, kanske ödmjukt erkänna att vi är alla individer, människor, män och kvinnor och därför bör ges rätt få vara olika och göra olika saker.
Permalänk | Anmäl
john, 2008-09-02, 13:38
'Vi vill ge oss hän i en sundare och vildare sexualitet' skriver ni. Gör det för all del men sluta snacka så mycket skit och kåt bli att ägna er åt dumma generaliseringar och illa skrivna debattinlägg. Herregud, det är sådant här okvalificerat dravel som gör en rädd för människan....
Permalänk | Anmäl
Anna, 2008-09-03, 05:36
Våld tar död på all lust - både hos kvinnan som blir
slagen och hos mannen som slår /eller om det är tvärtom/.
Det vet alla kvinnor som blivit utsatta för det systematiska
och allvarliga, accelererande våld som kvinnomisshandel
innebär.
Ofta leder det till invaliditet och svåra obotliga skador.
Självklart är det inget som främjar någons sexualitet.
Så det här andas okunskap helt enkelt.
När gamla könsroller luckras upp så uppstår tomrum - och då är det lätt att slungas tillbaka till det gamla - av rädsla för detta tomrum., istället för att stanna upp och stå ut med det en stund och sedan börja tänka nytt om förhållandet mellan män och kvinnor. Det verkar vara detta horror vacui som artikelförfattarna ger uttryck för.
Permalänk | Anmäl
misshandlad kvinna, 2008-09-03, 22:31
Fattar inte allt, men bra att ni tar upp frågan om våld i relationer. Den är inte helt enkel. Många har klappat till varann utan att jorden gick under.
Åsa Mattsson skrev en drapa. Hon använde ordet biologist. Det är ett postmodernistiskt skällsord för vetenskapare man inte gitter fatta.
Vetenskap och fakta är bra tror jag.
Permalänk | Anmäl
Gunnar B, 2008-09-04, 02:54
Underbara ord att läsa!! Det ni beskriver speglar mitt liv, och den resa jag har gjort. Funderar på hur jag ska summera mina erfarenheter till begriplighet. Häpet ser även jag hur feminister och kärnfamiljsförespråkare faktiskt inte förmår se vad det är ni verkligen säger. Kanske är det bara den som själv har prövat som vet. Era artiklar är en befrielse att läsa, och känns som ett svar på de många års funderingar jag haft före det att jag reste mig och gick från ett liv så fyllt av kompromisser.
Månne om "newsmillsfeminismen" är det som faktiskt fungerar i praktiken?
Permalänk | Anmäl
Mia Ankarwall, 2008-09-04, 20:55
Bra kommenterat John och Anna! Zandén och Gyllenhammar verkar ha gått vilse i sina egna, navelskådande tankar och en märklig, odefinierad bild av idealmannen. Att ta hand om sina barn är en ynnest, en gåva och världens svåraste uppgift. Den ska delas av bägge föräldrarna, främst med tanke på barnen. Sexualitet finns på så många plan men har inget med barnpassning att göra. Anar man en missunnsamhet över det jämställda liv ni aldrig fick? Och du, Jessica, som var min största idol! Inte nu längre....
Permalänk | Anmäl
Smilla, 2008-09-08, 08:09
Jag har aldrig varit med om maken till onyanserad "debatt" kring ett blogginlägg. Den som inte förstår eller av någon anledning inte
vill förstå vad det från början handlar utan envist klänger sig fast vid "ett slag över munnen" och låtsas att det är det som inlägget handlar lever i en jävligt syrefattig bubbla.
"Ett slag över munnen" kan utdelas på många sätt och nu haglar slagen verkligen. Undrar just när kappan vänds och försoningsknullandet tar vid?
Permalänk | Anmäl
Emma, 2008-09-11, 05:57
Har levt i ett valdsam forhallande. Vi var lika goda kalsupare bada tva. Det besvarade inte mig sa mycket. Nu kallar sakert manga detta for jag hade drabbats av "battered wife syndrom". Jag vet inte hur det var. Bara att det var HAN som lamnade mig pga situationen. Sexet var makalost. Vald, dolda drifter, mrkret inom manniskan, passion- allt hanger ihop. Sa har det varit sedan urminnes tider. Jag fattar faktiskt inte varfor lite slagsmal ar sa himla farligt, men sa ar jag val knasig ocksa.
Permalänk | Anmäl
Pia Hellgren-Brooks, 2008-09-27, 12:57
Kvinnor som ställer sig i kö till besöksrummen på fängelser är inte bevis på urgamla drifter, utan bevis på hur vi särbehandlar flickor i deras uppväxt, att : ta för stort ansvar, missunnar dem självskänsla samt respekt och det är tyvärr kvinnor som mödrar i allt för stor utsträckning ( daltar med pojkar medans flickor blir lillgamla redan vid treårsålder ) Alltså, det är inte självständiga, upplysta, egenkära och mogna kvinnor som erbjuder sig villigt till fängelsekunder. Tyvärr är det generalknas i deras hjärnor. MVH liselott.
Permalänk | Anmäl
Liselott, 2008-09-30, 06:15
"Enligt en av våra mest dominerande rättspsykiatriker sitter de i väntrummen på fängelseavdelningarna för våra farligaste kriminella. Många av dessa har skrivit till internerna och bett om att få bli deras kvinnor." - Detdär var väl om något ett argument FÖR "moralpanik", tycker jag! - Poäng dock: kvinnor som rasar mot våldsamma män ger lämpligen fan i att knulla med dem, annars är det bara svammel alltihop. Det är bara männens fel allting, tycker Liselott. Dumheter, Om kvinnor inte ska ta ansvar för någonting, ska de fanimej inte ha rösträtt heller. Det är i alla fin MIN åsikt, och den står jag för! Och så en sak till: damerna Skribenter, får ursäkta, men kvinnor i övre medeåldern ÄR oattraktiva. Tycker jag som man. Jag vill ha Pamela Anderson, annars får det vara. Hur var det nu, ska vi erkänna vår sexualitet som den faktiskt är, eller ska vi inte? Smakar det så kostar det! Zandén & Gyllenhammar får nog ta sej en titt på debetsidan: moraliska aspekter har sina fördelar också för dessa två. Apropå "moralpanik". Kerstin Thorwalls depressioner hade saklig grund, tyvärr.
Permalänk | Anmäl
Peter Ingestad, 2009-01-16, 09:30
SUCK!!!
Permalänk | Anmäl
S. Palm, 2009-09-04, 15:09
SUCK!!!
Permalänk | Anmäl
S. Palm, 2009-09-04, 15:09
13 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Jämställdhet handlar i mångt och mycket om respekt för varandra. Ett förhållande där parterna saknar respekt för varandra verkar inte särskilt givande för mig. Varför jämställdhet i vardagen skulle utesluta ett passionerat sexliv förstår jag inte. Just i motsättningen mellan de olika rollerna finns ju en enorm laddning. Sen kan jag garantera att de som svärmar för farliga brottslingar inte gör det för att farliga brottslingar är bättre älskare än andra.
Er debattartikel var i sej moraliserande och gräsligt generaliserande. Att ta sina behov och göra dem till allmän lag är försöka påtvinga andra sin moral.
Dessutom är hela premissen tokig, att det inte skulle finnas några män kvar som sätter det knapplösa knullet högre än fru och barn, att svenskar av idag skulle ha mindre passion än förr....
Nej, jag tror just genom jämlikhetssträvanden där både män och kvinnor tillåts leva och göra vad de vill och drömmer om att vi idag har större potential att få både passion och annat vi drömmer om.
Många män njuter av att vara föräldrar med allt vad det innebär. Precis som många kvinnor vill bli knullade hårt och skoningslöst.
Men det innebär inte att alla eller ens en majoritet män eller kvinnor föredrar det ena eller andra.
Så istället för att ta extremer, t ex kvinnor som attraheras av brottslingar, och försöka påstå att de är allmängiltiga, kanske ödmjukt erkänna att vi är alla individer, människor, män och kvinnor och därför bör ges rätt få vara olika och göra olika saker.
'Vi vill ge oss hän i en sundare och vildare sexualitet' skriver ni. Gör det för all del men sluta snacka så mycket skit och kåt bli att ägna er åt dumma generaliseringar och illa skrivna debattinlägg. Herregud, det är sådant här okvalificerat dravel som gör en rädd för människan....
Våld tar död på all lust - både hos kvinnan som blir
slagen och hos mannen som slår /eller om det är tvärtom/.
Det vet alla kvinnor som blivit utsatta för det systematiska
och allvarliga, accelererande våld som kvinnomisshandel
innebär.
Ofta leder det till invaliditet och svåra obotliga skador.
Självklart är det inget som främjar någons sexualitet.
Så det här andas okunskap helt enkelt.
När gamla könsroller luckras upp så uppstår tomrum - och då är det lätt att slungas tillbaka till det gamla - av rädsla för detta tomrum., istället för att stanna upp och stå ut med det en stund och sedan börja tänka nytt om förhållandet mellan män och kvinnor. Det verkar vara detta horror vacui som artikelförfattarna ger uttryck för.
Fattar inte allt, men bra att ni tar upp frågan om våld i relationer. Den är inte helt enkel. Många har klappat till varann utan att jorden gick under.
Åsa Mattsson skrev en drapa. Hon använde ordet biologist. Det är ett postmodernistiskt skällsord för vetenskapare man inte gitter fatta.
Vetenskap och fakta är bra tror jag.
Underbara ord att läsa!! Det ni beskriver speglar mitt liv, och den resa jag har gjort. Funderar på hur jag ska summera mina erfarenheter till begriplighet. Häpet ser även jag hur feminister och kärnfamiljsförespråkare faktiskt inte förmår se vad det är ni verkligen säger. Kanske är det bara den som själv har prövat som vet. Era artiklar är en befrielse att läsa, och känns som ett svar på de många års funderingar jag haft före det att jag reste mig och gick från ett liv så fyllt av kompromisser.
Månne om "newsmillsfeminismen" är det som faktiskt fungerar i praktiken?
Bra kommenterat John och Anna! Zandén och Gyllenhammar verkar ha gått vilse i sina egna, navelskådande tankar och en märklig, odefinierad bild av idealmannen. Att ta hand om sina barn är en ynnest, en gåva och världens svåraste uppgift. Den ska delas av bägge föräldrarna, främst med tanke på barnen. Sexualitet finns på så många plan men har inget med barnpassning att göra. Anar man en missunnsamhet över det jämställda liv ni aldrig fick? Och du, Jessica, som var min största idol! Inte nu längre....
Jag har aldrig varit med om maken till onyanserad "debatt" kring ett blogginlägg. Den som inte förstår eller av någon anledning inte
vill förstå vad det från början handlar utan envist klänger sig fast vid "ett slag över munnen" och låtsas att det är det som inlägget handlar lever i en jävligt syrefattig bubbla.
"Ett slag över munnen" kan utdelas på många sätt och nu haglar slagen verkligen. Undrar just när kappan vänds och försoningsknullandet tar vid?
Har levt i ett valdsam forhallande. Vi var lika goda kalsupare bada tva. Det besvarade inte mig sa mycket. Nu kallar sakert manga detta for jag hade drabbats av "battered wife syndrom". Jag vet inte hur det var. Bara att det var HAN som lamnade mig pga situationen. Sexet var makalost. Vald, dolda drifter, mrkret inom manniskan, passion- allt hanger ihop. Sa har det varit sedan urminnes tider. Jag fattar faktiskt inte varfor lite slagsmal ar sa himla farligt, men sa ar jag val knasig ocksa.
Kvinnor som ställer sig i kö till besöksrummen på fängelser är inte bevis på urgamla drifter, utan bevis på hur vi särbehandlar flickor i deras uppväxt, att : ta för stort ansvar, missunnar dem självskänsla samt respekt och det är tyvärr kvinnor som mödrar i allt för stor utsträckning ( daltar med pojkar medans flickor blir lillgamla redan vid treårsålder ) Alltså, det är inte självständiga, upplysta, egenkära och mogna kvinnor som erbjuder sig villigt till fängelsekunder. Tyvärr är det generalknas i deras hjärnor. MVH liselott.
"Enligt en av våra mest dominerande rättspsykiatriker sitter de i väntrummen på fängelseavdelningarna för våra farligaste kriminella. Många av dessa har skrivit till internerna och bett om att få bli deras kvinnor." - Detdär var väl om något ett argument FÖR "moralpanik", tycker jag! - Poäng dock: kvinnor som rasar mot våldsamma män ger lämpligen fan i att knulla med dem, annars är det bara svammel alltihop. Det är bara männens fel allting, tycker Liselott. Dumheter, Om kvinnor inte ska ta ansvar för någonting, ska de fanimej inte ha rösträtt heller. Det är i alla fin MIN åsikt, och den står jag för! Och så en sak till: damerna Skribenter, får ursäkta, men kvinnor i övre medeåldern ÄR oattraktiva. Tycker jag som man. Jag vill ha Pamela Anderson, annars får det vara. Hur var det nu, ska vi erkänna vår sexualitet som den faktiskt är, eller ska vi inte? Smakar det så kostar det! Zandén & Gyllenhammar får nog ta sej en titt på debetsidan: moraliska aspekter har sina fördelar också för dessa två. Apropå "moralpanik". Kerstin Thorwalls depressioner hade saklig grund, tyvärr.
SUCK!!!
SUCK!!!