NewsmillTV: Gyllenhammar och Zandén om män och sex

Vad är en riktig man? Vilken man är det författarna vill ha tillbaka?Det vet jag fortfarande inte, trots att jag läst artikeln. Det skulle vara intressant att få reda på. Kanske är det Hamilton, kanske Norén. Eller dessa författares romanfigurer. Uppenbarligen är det inte riktigt manligt att runka, speciellt inte i hemlighet (det finner jag faktiskt väldigt intressant).

Min kommentar handlar inte om att ifrågasätta författarnas kritik av äktenskapet som den sociala konstruktion den nu är. Jag ifrågasätter inte heller författarnas definition av vad en riktig man är. Det finns annat att fundera över i texten.
Kommentaren om latinsk frihet är ju t ex bara för mycket. Det är nästan så jag börjar skratta.
Talar ni om "latinsk" frihet i samhällen där skilsmässor i många fall fortfarande är stigmatiserande (speciellt för kvinnan), och i många fall inte är en ekonomisk möjlighet (för kvinnan)? Begreppet är fördomsfullt och argumentet om behovet av älskare/älskarinnor i långa äktenskap är gravt förenklande. Vad menar ni egentligen? Kan det inte finnas en enorm smärta i att någon tvingas acceptera att ens partner har en älskarinna och inte ha möjlighet att lämna honom, av ekonomiska skäl?
Så kan man fråga sig om det verkligen är så att män och kvinnor i Sverige inte tar sig älskare/älskarinnor? Det undrar jag det.

Tråden i artikeln tappar författarna (och säkerligen även denna kommentar). Vad är de arga på? Att mannens roll är under (om än LÅNGSAM) förändring, eller att känslor (lust, passion, kärlek) inte är konstanta, utan även de föränderliga över tid/åldrar? Att det är möjligt att bli uttråkad i ett äktenskap, att ens behov förändras över tid? Är de arga på förekomsten av män som har ett behov att ta hand om sina barn? Är de arga över att kärleken till ett barn kan vara större än till ens partner?

Svensk skilsmässostatistik är väl ett uttryck för att vi inte "stagnerar och dör" i äktenskapen. Många går faktiskt vidare när det inte är så kul längre, vilket författarna tycks förespråka (vilket faktiskt går stick i stäv med argumentet om latinsk frihet inom ramen för äktenskapet). Samtidigt stannar många kvar för att lusten och kärleken faktiskt finns, men kanske förändras (och faktiskt fördjupas över tid och med erfarenhet). En del stannar troligen kvar för att de inte ser något annat alternativ - och anledningarna till detta kan vara många.

Visst. Äktenskapet som konstruktion, med dess förtryckande (om än i vissa avseenden symboliska) element är ett problem. Men jag undrar: Är det verkligen förödande för äktenskapet/långvariga förhållanden med män som försöker vara "jämställda"? Är det verkligen förödande för förhållanden att män gärna tar ut föräldraledighet och oftare kopplar på sig en BabyBjörn? Är det dessa män som tar död på passion, sexualitet och kärlek, eller är det någon annan typ av man?

Kommentaren om att "det kan finnas ömhet i ett slag över munnen" vågar jag inte ens ge mig på, för jag hoppas att jag missförtstått.

Bra skrivet Anita!

Jag reagerade också rätt starkt på det, trots bristande kunskap om latinska äktenskap. Men om jag inte är helt ute och cyklar visar all statistik att äktenskap/relationer håller mycket längre om mannen också är engagerad i sina barn.

Att lösningen på att den ungdomliga passionen avtar med åren i en relation skulle vara att mannen struntade i sina barn är ju bara så dumt så att... De fall jag känner till om män som prioriterar sig själva framför sin papparoll har i alla fall inte förhindrat kvinnan från att skaffa sig en älskare.

Anita,
äntligen en balanserad och välskriven kommentar på denna undermåliga text. Tack!

Vad jag älskar över allt annat är de mediadrillade 'nytänkande' feministerna, som över allt annat måste se likheter snarare än olikheter.

Måhända att inlägget saknar viss röd tråd och kommentaren "det kan finnas ömhet i ett slag över munnen" inte var den mest väl valda (även om den innehåller viss sanning). Det viktiga med artikeln (vilket helt har förbigått Anita), handlar om den 'svenska' mannen, vilket jag väljer att kalla denna stereotyp originalförfattaren beskriver, och hur totalt jävla osexig han är.

För att ett förhållande skall fungera måste det finnas passion, det måste finnas glöd. Att skapa passion och glöd i ett förhållande med ett slag över munnen är givetvis ingenting jag förespråkar, men vem har sagt allt är svart eller vitt?

Inläggets viktiga budskap ligger i den tidigare delen av texten och tar upp hur viktigt det är att man låter män ha kvar sin maskulina poläritet precis som kvinnor måste få ha sin femenina. Att bry sig om sina barn är inte osexigt, varken som man eller kvinna, men allting har en gräns. Jag tror inte att rubba på mannens position i förhållandet (särskilt under barnaperioden) som beskyddare är nyttigt, av flera anledningar:
1) Den människokropp vi har är genetiskt praktiskt taget samma som den för 50000 år sedan, då dessa relationsroller hade en viktig del. Att inbyggda funktioner finns kvar i dagens människa är rätt naturligt.
2) All fakta som jag någonsin kommit över säger att kvinnor hanterar och vårdar barn vid ung ålder bättre (om detta beror på sociala normer eller genetiska drag går jag inte in på).

Problematiken är väl snarare hur man skall tackla dagens I-landsproblem. När jag blir farsa tänker jag minsann se till att ungen skall få tid från mig också, men det finns defenitivt en hel del tankevärt bakom Zandéns och Gyllenhammars text!

Okunnigt, korkat,kontraproduktivt,bakåtsträvande,bittert,oempatiskt,obearbetat.Jag har medlidande med er. Sköt om er och hoppas ni hittar kärleken.

Om författarna nu så gärna vill debattera, eller förmodligen mer barnsligt chockera, så kan de väl atminstonde göra det på ren svenska. Hälften av meningarna är felkonstruerade, syftningarna helt åt helvete och det finns ingen som helst tråd i texten. Vad tusan vill författarna uppnå, förutom att få uppmärksamhet? Hur barnslig får man vara? Tror ni verkligen att det är modigt eller moget eller frimodigt att 'våga' använda ord som knulla och att hävda att ett slag över munnen kan innebära ömhet? Herregud, blanda inte ihop fördomsfrihet och dumhet och försök i alla fall att använda de få hjärnceller ni har. Provokation för provokations skull är bara enfaldigt..

Vilket udda inlägg, känns mer som reklam för att få folk att gå med i Newsmill. Vilket jag uppenbarligen föll för...lol.

Biologiska skillnader finns. Nyligen har man konstaterat med avancerad teknik att det är skillnad i nervcellernas kopplingar mellan män och kvinnor. Det rör sig närmare bestämt om den djupt liggande del av hjärnan som kallas amygdala, som reglerar primitiva känslor som aggression eller rädsla. Hos män är amygdala nära kopplat till rörelseapparaten, och på så sätt aktiveras fysisk aktivitet som att fly eller fäkta. Hos kvinnor ser nervförbindelserna annorlunda ut.

Och så har vi testosteronet, som driver både könsdrift, aggression och muskeluppbyggnad.

Den här diskussionen har en politisk sida. Det är från "vänster" hotet mot manligheten kommer. Enligt gängse "vänster"-ideologi är nämligen män och kvinnor likadana. Alla skillnader beror på "sociala konstruktioner". Det står alltmer klart att vi här har att göra med en ideologisk mytbildning utan vetenskaplig täckning, precis som stalinismen förnekade genetiken helt och hävdade charlatanen Lysenkos grundlösa teorier av ideologiska skäl.

Därför ägnar sig "vänstern" åt en schabloniserad kamp mot "manligheten" som sådan. Jag skall ge ett exempel:

http://www.tidskriftenarena.se/index.php?sid=5&pid=92&tid=1762

Nå, vad blir den praktiska slutsatsen av detta? Ska vi kanske sända alla män till hjärnkirurgen, eller kan vi eventuellt nöja oss med tvångsvis östrogenbehandling?

Det om detta. För övrigt anser jag att Carl Hamilton är en tönt. Min förebild är Blondie (Clintan) i Den gode, den onde, den fule.Han är så jävla cool. Påminner om mig på många sätt.

;o)

Hej då!

Zandén och Gyllenhammar blandar ihop, måhända efter långt nattsnack över den grekiska bardisken, moderskap, faderskap och råbarkad sexualitet. Deras längtan efter vildmannen - alls vår egen Persbrandt, typ - är inget annat än längtan efter kropp och bejaka kåtheten. Föräldraskap är inte detsamma som kåthet. De två har gått helt vilse - men timmen var säkert sen - men de två har en poäng, vad är manlighet. Och där har vi så länge, så länge, lagt locket på.

Låt oss i stället fråga: Vad är en riktig kvinna?

Vi kan ju bjuda in Leif Gw Persson, Jan Guillou mfl för att skriva om detta... Ja, då hade det garanterat blivit rabalder.. Är så trött på att läsa sådana här artiklar... Nä tjejer, gå och laga mat eller byt blöja på ungarna så går jag och meckar med bilen.. :D

"Dom är så fina (pappor), älskare, äkta män, så dom helt har tappat sin manliga identitet och runkar ensamma på toa när hustrun somnat.".
Är det omanligt att runka på toaletten? Var runkar kvinnorna? På soffan?
Jag la in mitt inlägg igår men det censurerades bort. Om Newsmill ska censurera inläggen så är det ett jävla skitställe för debatt.

Jävlar vad jag hör feministknivarna slipas där ute runt grupp 8 borden och i kvinnohusen eller var de nu håller hus. Ni kommer få det hett om öronen mina damer, sen är ni till råga på allt för attraktiva för att ostraffat få skriva så här, det tycker era missundsamma systrar, men de skulle aldrig erkänna det. Gör följande tankeexperiment; om män hade tagit sig friheten att skriva det ni nu gör. Då hade det inte tagits på allvar utan räknats som mindre tillräkneligt - därför att kvinnor har ett övertag i den offentliga debatten i Sverige idag just pga de är kvinnor.

Nej upp till kamp för maskuliniteten: Män - ta tillbaka det ni har förlorat under de senaste 100 åren! Män i Sverige - förenen eder
så ses vi på barrikaderna!

Skribenterna beskriver sanningen, men lyckas inte formulera det för att det ska kunna förstås av pöbeln. Vilket är ganska komiskt, för det är sällan i media som en poäng formuleras mer kontroversiell än vad den egentligen är, oftast är problemet det motsatta.

Ja, visst är det så att "ängeln på axeln" (den som t.ex. säger att man bör vara jämställd) och "känslan i maggropen" (den som t.ex. säger att man gillar en riktig, dominant, man) säger två olika saker. Det krävs självkännedom, mognad och rationalitet för att få dessa båda idéal att sträva åt samma håll. Det första steget är att lyssna på vad känslan i maggropen egentligen säger, snarare än att försöka undertrycka den - förträngning leder bara till att man mår dåligt. Vilket säkerligen gäller >95% av alla feminister.

Bra artikel. Den gick rakt igenom mediebruset.

Det "romantiska" äktenskapet med trohet som norm är en 1800-talskonstruktion för att kontrollera demografin - nothing more, nothing less. Det är inte riktigt sunt helt enkelt. Tycker det västerländska samhället skall inta en mer ödmjuk syn på relationen mellan man och kvinna. Det är banne mig förtryckande att leva med en norm som stigmatiserar en friare syn på sexualitet.

Fram för fler älskare och älskarinnor!! Avdramatisera sex nu!! Det vore det bästa som kan hända frustrerade kvinnor som är totalt insnöade på sagor om prinsen och prinsessan och hur dessa levde lyckilga i resten av sina dar. Wake up and smell the coffee!

USE YOUR BODY!

Mitt motto:

mitt hjärta tillhör min kvinna, min kropp tillhör alla kvinnor

Problemet som jag upplever det är att svenska kvinnor i på tok för stor utsträckning klagar över sin situation, och på alla runt omkring dem, i stället för att göra någonting åt den. Bitterfittor hit och jämställdhet dit; stanken av denna destruktiva och förlamande självömkan är så stark, att alla riktiga män flyr så fort vi känner minsta tillstymmelse till den. Fattar ni inte att det är just ni som sätter käppar i hjulet på er själva och omöjliggör att ni kan börja skapa era liv som ni vill?! Släpp på alla era krav och utopiska ideal och börja ägna er åt att älska på riktigt så kommer ni att bli fria från detta sjuka beteende som breder ut sig som en amöba. Det är inte en teori utan ett löfte! Då, och enbart då mina damer, kommer även ni att bli attraktiva för riktiga män som kan vara era fixare, beskyddare, bra pappor till era barn och samtidigt ta er hårt och kärleksfullt när ni förtjänar det.

När jag tänker på hur min mamma har varit under våran uppväxt med fyra barn, så har hon alltid ställt upp för oss med ett genuint engagemang och i många fall offrat sig själv i vissa perioder av sitt liv för att vi skulle få det bästa. Vem är min mor idag? Hon är den lyckligaste, mest älskade och respekterade farmor och mormor ni kan tänka er med ett enormt öppet hjärta, har precis börjat på ett nytt jobb och ägnar sig åt sina passioner som att skriva poesi och läsa, resa samt ta hand om sina barnbarn. En stark kvinna som är trygg i sig själv och väcker respekt vart hon än befinner sig. Allt detta har hon åstadkommit utan att varken sig klaga på jämställdheten eller separera.

Tack!

http://www.aftonbladet.se/kvinna/article3222635.ab

fransmannen, vad har din kvinna för nummer?

91-årige Ernest Borgnine håller med er, tjejer. Han avslöjade nyligen i amerikansk teve hur han håller sig så ung och frisk - och hans öppna sanning (som förvisso chockade USA) ligger vädigt nära er teori. Kolla själv får ni se.

Glömde länken till Ernest Borgnines avslöjande:

http://www.leva100.se/om-mot-bota/91-arige-skadespelaren-ernest-borgnine...

Jag förstår knappt hälften av denna debattartikel. Var och när förbjöds one night stands, passionerad, tillfällig sex? Har utbudet av kåta män, ointresserade av en seriös relation plötsligt försvunnit? Är svenska män och kvinnor inte otrogna?

Sedan en tillfällig dipp under 90-talet (p g a) hiv, så lever o frodas det tillfälliga sexet och sex för sex skull mer än nånsin. På gott och ont. Genom internet kan vem som helst idag söka sej sexuella partners på olika kontaktsidor och genom att tydligt definera sina krav önska sej män och kvinnor för sex i alla dess former.

Där finns säkert både män och kvinnor som kan ge ömhet med ett slag över munnen.

Nej, det är ni som skrivit denna artikel som är moraliserande och självgoda.

Moraliserande därför att ni anser att ert behov av män som är kåta står över andra mäns och kvinnors behov, för att ni tror att era behov och önskningar delas av alla andra.

Desperate Housewives/Actresses/Authors!

Varje kvinna som blivit utsatt för systematisk
kvinnomisshandel vet att våld tar död på all lust.
Mannens sexualitet blir också förstörd och fungerar
inte alls under sådana betingelser.
När gamla könsroller luckras upp uppstår ett tomrum -
och då blir det horror vacui som gör att vissa slungas
tillbaka till de gamla unkna könsrollerna.
Nej, våga tänka nytt - stå ut med tomheten ett tag
och hitta fram till nya former att förhålla sig.
Dessutom vet ju alla föräldrar att småbarnsåren och
familjeansvar gör att man helt enkelt inte orkar ägna
sig så mycket åt sex - man har sina barn att ta hand
om och det kräver mycket både praktiskt, ekonomiskt
och känslomässigt, då är det lätt att bli dränerad.
Men att utifrån det glorifiera våldet - det är helt missvisande.
Det vet varje misshandlad kvinna.
Våldet är heller inte någon sexleksak utan orsakar
svåra skador - inte minst psykiska som en del är obotliga.
Nej, våld skapar inte större sexlust.
Det är verkligen något som snabbt tar död på lusten.

In a 1975 exchange in the Saturday Review, the feminist pioneer Betty Friedan and the French philosopher and women's rights advocate Simone de Beauvoir discussed the "problem" of stay-at-home mothers. Friedan told Beauvoir that she believed women should have the choice to stay home to raise their children if that is what they wished to do. Beauvoir candidly disagreed:

No, we don't believe that any woman should have this choice. No woman should be authorized to stay at home to raise her children. Society should be totally different. Women should not have that choice, precisely because if there is such a choice, too many women will make that one.

Vad mer behöver du veta?

Väldigt roligt och tänkvärt skrivet även om damerna hade en vinare innanför blusen när de skrev. Eller kanske just därför förresten.

Svensk jämställdhet är en erotikdödare. Precis som skräcken för våld. I Sverige predikas av en särskild antivåldsindustri ledd av militanta fruntimmer att om han slår dig en gång så skall du gå. Det som börjar med en knappnål slutar alltid med en silverskål. Det är lika litet sant som att den som någon gång rökt hasch (Bill Clinton, Lill Lindfors) ofelbart hamnar i en rännsten. Men det ökar anslagen till den egna verksamheten.

Många rejäla och hyggliga medelklassare jag känner har någon gång daskat till sin sambo eller varann (mig). De flesta jag känner skulle ha suttit i finkan några år. I själva verket lever vi och frodas och träffas och trivs i varandras sällskap än idag.

Den opassande sanningen är att en lätt smäll på käften inte alltid är det värsta som kan hända, varken i ett äktenskap eller i en vänskapskrets.

mjukisar är de enda hårda killarna

"När vågar vi erkänna att det kan finnas ömhet i ett slag över munnen? Och hur kan vi hjälpa misshandlade kvinnor, om vi hymlar med den magnifika kraften i ett försoningsknull?" ...skriver Cecilia Gyllenhammar och Jessica Zanden.
Detta är nog bland det mest ogenomtänkta jag läst! Visst kan ett försoningsknull efter ett hetsigt men konstruktivt verbalt gräl vara en skön bekräftelse på att en fungerande kompromiss är i kraft...men att gå så långt som till att acceptera våld som ömhetsbetygelse är verkligen fel. Att acceptera de biologiska skillnaderna mellan män och kvinnor kräver INTE att vi polerar bort den lilla civiliserade fernissa som finns i vår kultur och syn på våld/misshandel. Hur skulle det se ut om vi accepterade kvinnomisshandel som varande ett normalt grundläggande för ett "försoningsknull"?

Det "ogenomtänkta" kan vara bättre än gängse helgarderade texter. Skribenterna tycks ha intagit en lätt poetisk attityd när de skrev. Man måste inte läsa allt på samma sätt som man läser en bruksanvisning till bokhyllan Billy.

Man skall inte slåss. Ändå gör folk det ibland. Man måste skilja på dask och misshandel, annars tappar orden sin valör. Och har man inte olika ord som betyder olika saker kan man inte samtala.

Som livscoachen Peter Nilsson sade redan långt tidgare i år "Käftsmällen är på väg tillbaka".

-Yippe kayee MF, allt är inte så illa som du tror...

Precis som det krävs en man för att locka fram kvinnan ur flickan krävs det en kvinna för att locka fram mannen ur pojken.

Men(!): Vem vill ha ett mähä som tycker det är ok att bli slagen?

Kanske är det så i Zandéns och Gyllenhammars sfär att männen har blivit tunnhåriga och mjäkiga men välavlönade högre tjänstemän och inte längre förmår väcka kvinnans åtrå. Personligen tycker jag det vore bättre om ni tog er varsin älskare ur arbetarklassen i stället för att skriva såna här pseudointellektuella artiklar.
-
Ni skriver om männen som runkar på toa när frun har somnat. Genom sig själv känner man andra. Kanske är det ni som ligger där uttråkade och fingrar på er själva utan att det rinner till förrän ni frammanat bilden av en luden arab, en tatuerad rocker eller hantverkare i blåställ för er intre syn.
-
Kanske ägnar ni er rentav åt samma fantasier också när lilla domesticerade familjeförsörjaren får kliva på lördag kväll.
-
Kanske ska ni inte projicera era problem att får era sexuella behov och trygghetsbehov tillfredsställda av en och samma man. Kanske är det ni som har så motstridiga krav från den ena stunden till den andra att det knappast är realtistiskt att någon man kan leva upp till dem utan att slå knut på sig.
-
Och jag hoppas att ni först ställer samma krav på er själva, att leva upp till mannens önskemål om en fru som lagar mat som hans mamma och suger av honom som Jenna Jamesson - det är en RIKTIG kvinna det - den ultimata madonna-horan!

jag vill på inget sätt försvara äktenskapet, men det här är ju bara så förfärligt bakåtsträvande. jag och min kille praktiskt taget kräktes över frukostbordet. backstabbing! det är jag som kommer leva i det här landet. mycket längre än ni förmodligen. om jag inte blir misshandlad till döds av min man förstås. vilket trots allt är mycket vanligt. (jaja, jag vet att det inte skulle vara någon misshandel-uppmaning.)

det gör mig uppriktigt ledsen och uppgiven att vissa fortfarande resonerar på detta sätt. förhoppningsvis blir ni färre och färre. härligt i alla fall att läsa dagens dn:s angrepp från höger och vänster (men tveksamt ang niklas ekdal). håller med, inte för att jag eftersträvar universell likriktning, men det finns inget sexigare än killar som tar hand om sina barn.

sitter fortfarande och väntar på att ni ska gå ut och säga att allt var ett skämt. något annat är nämligen oförståeligt.

för klokheten/ anna, 23 år och tyvärr så mycket visare än många vuxna. erfarenheten är inget om man inte lär av den.

jag vill på inget sätt försvara äktenskapet, men det här är ju bara så förfärligt bakåtsträvande. jag och min kille praktiskt taget kräktes över frukostbordet. backstabbing! det är jag som kommer leva i det här landet. mycket längre än ni förmodligen. om jag inte blir misshandlad till döds av min man förstås. vilket trots allt är mycket vanligt. (jaja, jag vet att det inte skulle vara någon misshandel-uppmaning.)

det gör mig uppriktigt ledsen och uppgiven att vissa fortfarande resonerar på detta sätt. förhoppningsvis blir ni färre och färre. härligt i alla fall att läsa dagens dn:s angrepp från höger och vänster (men tveksamt ang niklas ekdal). håller med, inte för att jag eftersträvar universell likriktning, men det finns inget sexigare än killar som tar hand om sina barn.

sitter fortfarande och väntar på att ni ska gå ut och säga att allt var ett skämt. något annat är nämligen oförståeligt.

för klokheten/ anna, 23 år och tyvärr så mycket visare än många vuxna. erfarenheten är inget om man inte lär av den.

jag vill på inget sätt försvara äktenskapet, men det här är ju bara så förfärligt bakåtsträvande. jag och min kille praktiskt taget kräktes över frukostbordet. backstabbing! det är jag som kommer leva i det här landet. mycket längre än ni förmodligen. om jag inte blir misshandlad till döds av min framtida man förstås. vilket trots allt är mycket vanligt. (jaja, jag vet att det inte skulle vara någon misshandel-uppmaning.)

det gör mig uppriktigt ledsen och uppgiven att vissa fortfarande resonerar på detta sätt. förhoppningsvis blir ni färre och färre. härligt i alla fall att läsa dagens dn:s angrepp från höger och vänster (men tveksamt ang niklas ekdal). håller med, inte för att jag eftersträvar universell likriktning, men det finns inget sexigare än killar som tar hand om sina barn.

sitter fortfarande och väntar på att ni ska gå ut och säga att allt var ett skämt. något annat är nämligen oförståeligt.

för klokheten/ anna, 23 år och tyvärr så mycket visare än många vuxna. erfarenheten är inget om man inte lär av den.

Ja kära värld. Man vet ju inte om man ska skratta eller gråta åt detta förvirrade och motsägelsefulla inlägg i jämställdhetsdebatten.

Jag kan inte låta bli att fundera på upphovskvinnornas bakgrund och bagage. Efter att ha läst En spricka i kristallen kan man ju förstå att fröken Gyllenhammar har fått en del att kämpa med i vuxen ålder, men vilken ursäkt har frökan Zandén?

Det finns otaliga undersökningar som visar att de äktenskap som håller längst är de som är mest jämställda vad gäller att ta hand om barn och hem. Det finns andra otaliga undersökningar som visar på att käftsmällar INTE skapar hållbara relationer. Har man i en relation behov av den typen av kickar som försoningsknull innebär så har man med stor sannolikhet behov av en familjeterapeut.

Mina mest erotiska stunder med min man är när han är närvarande i familjen, tar ansvar för barnen och ser mig som en människa, med det intellekt och den fysik jag har.

Avslutar med att önska Charlotte och Jessica lycka till i framtiden, det verkar de behöva.

Svensk ojämställdhet kan inte bekämpas med mer ojämställdhet. Femenisterna i Sverige har fått de hela bakom foten, eller har de? Vad är deras mål? Att skapa mer ojämställdhet?
Artikeln är väldigt bra och detta är en fråga som aldrig kommer upp i vår feministiska media. Mannen är alltid boven och kvinnan är alltid offret. Sjukt.
Nej, bort med feminismen och fram med jämställdheten.

Vad mer kan sägas? I detta bävernylonets förlovade land?

Först var det brynja, pilsner, snus under läppen och fotboll.
Då var jag mansgris.
Sedan blev det velour och feministisk litteratur.
Då var jag en fjant.
Nu får jag alltså återgå till brynja, pilsner, snus och fotboll.
Tänk om jag vetat detta från början?

Att det skulle krävas två kvinnor för att ge männen deras manlighet åter är väl bara det riktigt märkligt. Låter som något slags nationalmorsa-åt-Sveriges-söner-syndrom. Kan inte männen få sköta ens sin manlighet på egen hand?

Gyllenhammar och Zandén beskriver ett bröllop där männen i trettioårsåldern inte talade med dem utan i stället tog hand om sina ”bäbisar”. Hur en trettioårig nybliven pappa skulle bli manligare av att dumpa ungen för att i stället ägna sig åt Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammar på bröllop begriper jag inte. Det låter nästan som att Zandén och Gyllenhammar är sura för att ”bäbisarna” stjäl de trettioåriga männens uppmärksamhet ifrån dem. Tur då att deras text blivit så uppmärksammad och omtalad! Det kanske kan kompensera något. Förresten, gick det inte att tala med ”bäbisarnas” mammor medan papporna vyssade?

Ett stycke i Gyllenhammars och Zandéns text kan jag inte låta bli att kommentera extra. Det gäller det där om ”ömhet i ett slag över munnen” och ”den magnifika kraften i ett försoningsknull”. Kan bara säga att om någon som påstår sig älska mig slår mig önskar jag honom många magnifika försoningsknull utförda av medfångarna på anstalten där han förtjänar att ruttna länge och långsamt!

Jag är så innerligt trött på hela diskussionen som går ut på att jämställdheten blir realitet på männens manlighets bekostnad. Snälla, jag förstår inte problemet! Jämställdhet innebär lika lön, rättigheter och så vidare. På vilket sätt skulle det kunna inverka negativt på maskuliniteten? Jag är medveten om att vissa, alltför många, män inte gör klassiskt manliga saker som att se till att tjejen kommer hem välbehållen genom att följa henne till porten, hålla upp dörrar och bära tunga saker åt kvinnor, bjuda på första dejten och så vidare. Men kom igen! Det är väl av ren tjurighet och lättja snarare än en följd av något slags jämställdhetsförtryck. En obstinat protest mot kvinnans ökade frihet och makt – mot jämställdheten. Inte särskilt manligt. Men vem bryr sig? Inte jag i alla fall för jag lider inte av nationalmorsasyndromet.

För mig är manlighet förknippad med trygghet. En man som är trygg i sig själv är lika manlig oavsett om han gråter till ”Spårlöst förvsunnen”, ger sitt barn välling, byter bildäck, syr en skjorta eller sparkar fotboll. En man som saknar den där inre säkerheten kan slåss, dricka mjöd och smaska flugsvamp – han blir inte manligare för det. I slutändan gäller den ekvationen för alla oss människor, oavsett könstillhörighet. Det handlar om grundläggande anständighet, empati och hur man behandlar sin omgivning. Allt det där avspeglar sig även i vårt biologiska skådespel kvinnor och män emellan.

Jättebra Jessica och Cecilia att ni vågar uttrycka vad ni känner för men detta om "ett slag över munnen" är för diffust för att jag ska förstå om ni menar kärleksfullt men upphetsat som när man kan smiska baken eller om ni menar mer brutalt? Själv tycker jag att män som kvinnor ska våga leva ut sin sexualitet och sina fantasier och jag skulle aldrig välja en kvinna som inte kan leva ut sin kåthet och även våga visa den. Men tyvärr stannar flera kvar i tråkiga förhållanden istället för att gå vidare till någon annan eller välja leva ensamma och därigenom kunna träffa de partner som man föredrar.

Det var den mest komiska artikel jag läst på länge, och det var min man som fnissade mest när han läste den - innan mig ska tilläggas.

Man har ett eget ansvar för vem man väljer att leva med elelr att inte leva med. Vilka personlighetsdrag man själv gillar/står ut med/hatar vet man nog bäst själv. Men skulle "ett slag över munnen" ske i mitt hem, oavsett om det handlar om min eller min mans mun, så tror jag knappast att vi skulle ha så mycket mer att säga varandra efter det. Kanske är era upplevelser färgade av minnena från era egna tidigare äktenskap snarare än "gemene man" som ni grundar era åsikter på?

Men man kan ju behöva ta till provocerande trick ibland för att få lite mer publicitet. Nu finns ju inte Schulmans blogg längre, så någon måste ju ta över hans roll (och de kommentarer som en artikel som denna resulterar i).

Varför känns artikeln som ett tantigt experiment? Ett slag i luften innehållande en bitterhet över svunna tider, snarare än en analys (eller ens en ärlig åsikt) om svenska mäns och kvinnors identitet och behov?

Och sist men inte minst: Varför tror jag att kommentarerna - särskilt medhåll - efter den här artikeln kommer att användas som bas för något teaterprojekt eller en ny bok...? Lycka till med arbetet i så fall!

Allt detta är ett tragiskt bevis för att i Sverige skall man tycka det som är riktigt. Om Strindberg levt idag hade han blivit ihjälslagen på fläcken av ett gäng attackflator och allmänt förvirrade fruntimmer.

Jag förstår inte vad det är ni kritiserar, äktenskapet, eller jämställdheten?

Är det så att ni tycker att jämställdhet är det samma som osexigt? Och hur kommer det sig isf? Jag tycker att det är bra mycket viktigare att fundera på vad som är sexigt och varför än att bara hylla idiotiska roller och tro att dessa rollers största hot är kärnfamiljen?

Men biologi skriver ni också alltså tror ni inte att de är roller, som är föränderliga? Utan det som bryter mot rollerna följer inte sin _sanna natur_. De argumenten gör mig bara förbannad. Om de var så naturligt och bra så skulle troligen ingen ifrågasätta det utan alla trivas i dem.

Och så kärnfamiljen, som då också kritiseras, i samma andetag? Vilket jag tycker är konstigt, men också intressant. För jag kritiserar också kärnfamiljen men inte för att den är för jämställd, vilket tydligen per automatik leder till dåligt sex? Utan för att kärnfamiljen bygger på en hel hög med negativa normer - lagom mycket sex, lagom mycket rätt känslor, lagom mycket trohet - och ett absolut (nåja) förbud mot sex utanför. För att kärnfamiljsidealet hyllar familjen som de viktigaste och enda och sätter käppar i hjulet för fler bra relationer här i livet.

Trygghet är inte det samma som familj
Frihet är inte det samma som inga trygga relationer
trygga relationer är inte det samma som tvåsamhet.

osv...

Det viktigaste kanske inte är varje formulering författarna använder utan att de i alla fall orkar (och vågar?) utmana ensidigheten i vad man läser och hör i svenska media. Vid en jämförelse med andra demokratier är det slående hur det i den svenska debatten bara tillåts en "sanning" i vissa frågor, t ex femínism, jämställdhet, miljön, synen på USA, etc.. Skulle önska att se mer sådant i DN, SvD etc. men framförallt i SvT och Sveriges Radio.

--- Frontlinjen i kulturkriget just nu ---

Jag är emot feminismen eftersom den ger störda personer ett kulturellt och juridiskt carte blanche att bete sig som svin om de dessutom är kvinnor, det är helt oacceptabelt.

Nyss råkade jag på ett replikskifte som illustrerar min poäng, det är en störd kvinna som är missnöjd med Sarah Palin, en vettig kvinna som försöker föra en sansad diskussion och en kvinna som med all önskvärd tydlighet demonstrerar feministiskt/ genus hyckleri.

1. Pissed about Palin
http://www.salon.com/mwt/feature/2008/09/10/palin_feminism/index.html?so...

2. Please, People: Stop Making Me Defend Sarah Palin
http://jezebel.com/5047957/please-people-stop-making-me-defend-sarah-palin

3. A pile of Palin sexism
http://www.salon.com/mwt/broadsheet/2008/09/11/palin_sexism/index.html

citat:
"Det måste vara Karl Rove som ligger bakom."
IMO
inte otänkbart

I Sverige gav feminismen oss som bekant den mest antidemokratiska lagstiftning vi haft på länge, Winbergs forskningsdirektiv. Ni i allianspartierna som har tillgång till regeringen, kan ni hålla uppsikt så att samma typ av antidemokratiska ådra som smittade Winberg inte tillåts smitta regeringen...

vänligen

Rolig läsning. Men jag förstår inte riktigt vad ni famlar/svamlar efter. Pseudointelektuellt, ja. Gå i terapi, bra terapi, det verkar inte hjälpa att skriva bok för att göra upp med det förflutna.

Att påstå att kärnfamiljen är roten till allt ont, är inte det litet för korkat, modernt och pubertalt?

Helt rätt! Alla kvinnor borde få ha kåta män som tjänar pengar och köper in städhjälp, orkar prata om intressanta saker vid middagsbordet och har ett eget liv. De finns, men är alldeles för få.

Jag har aldrig blivit slagen, men nästan en gång. Tror han såg min rädsla i ögonen och handen stannade i luften.
Men vad är våld? Det finns också psykisk terror och det tror jag är värre.
Jag vill faktiskt ha en MAN. Har gjort slut med ett par helt underbara killar pga det där med sex. Jag ville bli påsatt! Tröttnade på att vara den som tog initiativ hela tiden. Är det så konstigt?
Jag vill känna mig som kvinna, varför vill inte män känna sig som män?