Utredaren Göran Lambertz föreslår att tvångsgifte kriminaliseras och att dispenserna för barnäktenskap slopas. Läs (2) Skriv
Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2008-08-31 19:08, Uppdaterad: 2008-08-31 19:08
Vem drar fördel av krisen i Kaukasus - McCain eller Obama? “Osäkerheten är Obamas värsta fiende” skriver Roland Poirer Martinsson, men det är långt ifrån säkert att McCain vinner på kalla krigets come back.
Jag vet inte vad klockan var när president George W Bush fick samtalet om det ryska angreppet på Georgien; ganska säkert var den inte tre på morgonen. Inte desto mindre inskärper krisen i Kaukasus att Hillary Clintons berömda annons mot Barack Obama nu getts en skrämmande, verklig skärpa. När politiken inte längre handlar om att samla in pengar vid smokingmiddagar eller att ge inspirerade tal till studenter; när världen tränger sig på i skepnaden av Su-25T och T80; när Vladimir Putin sitter på andra sidan förhandlingsbordet, och inte John Edwards – är Barack Obama redo att ta kommandot?
Det finns två olika formuleringar av frågan. För det första, vilken av Barack Obama och John McCain vinner på krisen i Kaukasus, om trofén är högre opinionssiffror och ytterst seger i november? För det andra, vilken är bäst skickad att inta Ovala Rummet i januari nästa år, mot bakgrund av Rysslands allt tydligare diktatoriska stormaktsplaner?
Om vi börjar med den andra frågan, tycks svaret vid första anblicken givet. John McCain var i Sydossetien så sent som 2006; när ryssarna rullade över gränsen för några dagar sedan gick ett av den georgiske presidenten Saakashvilis telefonsamtal till den republikanske presidentkandidaten; McCain har gjort tidiga och i dag till synes korrekta analyser av det framväxande ryska hotet; när Ryssland anföll gick han direkt ut och fördömde handlingen (i ordalag som påminde om Carl Bildts).
Vad gjorde Barack Obama? Han lät sig fotograferas på stränderna i Hawaii med fru och barn, och uppmanade de stridande parterna till återhållsamhet, som om skuldfrågan inte var uppenbar. Först när det stod alldeles klart att tolkningen av händelseutvecklingen var enkel åtminstone i detta – att Ryssland begått ett svårt övergrepp – formulerade han en protest som påminde om John McCains (och alla andras).
Lägg till detta de kulisser som erbjuds av de båda huvudpersonernas liv och det tycks avgjort: McCain vet vad han gör, Obama famlar. Ingen äger en kristallkula, och det är möjligt att Obama faktiskt skulle hantera krisen bättre, men en rationell arbetsgivare skulle ha anställt McCain.
Och frågan om vem som tjänar på saken ur ett kampanjteoretiskt perspektiv, då? (Låt mig förekomma en begriplig invändning om cynismen i att bedöma en situation på liv och död för tusentals människor utifrån de mått som Gallup i USA erbjuder: frågan är reell. Också människorna i Storkaukasien bryr sig om vem som sitter i Vita Huset, och av goda skäl. Den fria världens ledare äger i sin makt att påverka deras liv i dag och framöver.) Vid första anblicken tycks svaret vara en självklar pendang till svaret på den andra frågan: om man tror att McCain är bäst, satsar man väl sin röst på honom? Men det finns ett sätt att uppfatta situationen som kan tala till Barack Obamas fördel.
Uppenbart finns det en krigströtthet i USA, en rädsla för att konfrontationspolitik inte är lösningen, att mera av järnhandsdiplomati leder till mera våld. Vid sidan om den ärrade krigsveteranen McCain, som av demokraterna alltmer definieras som krigsivrare, står då en synbarligen inte lättlurad man och erbjuder ett efterlängtat alternativ: Obama har lovat att bygga sin utrikespolitik på samtal och breda allianser.
I detta är det dock lätt att spåra en god dos utrikespolitisk naivism. Tror verkligen advokaten från Harvard Law School att han ska kunna övertyga Putin, Medvedev, Ahmadinejad, Kim Jong-Il och Robert Mugabe på samma sätt som han vann diskussioner i elevrådet – med hjälp av sin personlighet, rationalitet och goda vilja? I sådana fall är svaret på den andra frågan – vem vi vill ha i Vita Huset efter Bush – att Obama är sämre än ungefär vilken politiker som helst i USA:s övre skikt, och definitivt inte att jämföra med realisten John McCain. Och det är paradoxalt nog här Obamas möjlighet att tjäna på kriget mot Georgien återfinns.
Obamas stora brist är inte att han är oerfaren. Samma var sant för Truman, Carter, Clinton och W Bush. Men medan dessa fyra alla var väldefinierade som personer redan innan de blev presidenter, vet vi inte mycket om Barack Obama. Hök eller duva? Idealist eller karriärist? Man av folket eller elitist? Hård eller mjuk? Vänster eller höger? Socialkonservativ eller socialliberal? Skattesänkare eller skattehöjare? Jag tror att det finns gott om motståndare till Obama som inte skulle bli förvånade om han visade sig bli en stor president. Omvänt, tror jag att det finns gott om anhängare som trots allt skulle fått farhågor bekräftade om det visade sig att han inte skulle hålla måttet.
Det är denna osäkerhet som är Obamas värsta fiende. Det är den han måste överkomma, inte stämpeln att vara oerfaren. Och osäkerheten är givetvis som allra obehagligast när det gäller frågan: vem är överbefälhavare Barack Obama?
Ryssland har gett honom en chans att börja fylla i det tomrummet.
Det är med andra ord för tidigt att besvara frågan om vilken av kandidaterna som tjänar på kriget mot Georgien, men det är uppenbart att avsaknad av internationell kris under hela kampanjen hade inneburit att oron kring överbefälhavare Obama dröjt kvar ända fram till valdagen. Situationen hade inneburit att republikanerna helt och hållet kunnat definiera honom i rollen som krishanterare. Nu får han själv möjlighet att visa vem han kan vara. Han har inte gjort bra ifrån sig under den gångna veckan, det är sant, men krisen kommer att dröja kvar, ge Obama gott om tid att framstå som ett alternativ till McCain och, framför allt, ge valmanskåren chansen att se Obama stirra in i kameran, tala direkt till Putin, och sedan dra slutsatsen om han ser ut som en president eller en elevrådsordförande.
Klarar han det testet kan krisen i Kaukasien bli det som definitivt avgör presidentvalet – till Obamas fördel.
Försvaret har återplacerat pansarvagnar på Gotland, avslöjar SvD. Hur ska Sverige bäst möta en växande rysk militärmakt?

Överste: Ryssland kommer aldrig hota oss igen

Löftena om hjälp till Baltikum hotar Sveriges säkerhet

Sverige bör stärka sin signalspaningsförmåga - inte försvaga den

Lågkonjunkturen gör Ryssland till en bättre granne

Sverige var ett av världens mest militäriserade länder

Vi måste stå upp för demokratin och för Rysslands grannar

Dags att inse att energi- och säkerhetspolitiken är samma sak


Hemligt samarbetsavtal mellan FN och NATO äventyrar FN:s självständighet


Dags för Sverige att rusta upp mot Ryssland

Överdriv inte hotet från Ryssland

Naturligt för oss socialdemokrater med ett europeiskt försvar

Så invaderade cybersoldaterna Georgien

Ryssarna helt fulla av maktmissbruk
Bildt är för passiv mot ryska kärnvapen

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
replica chanel replica chanel
replica gucci replica gucci
replica hermes replica hermes
replica louis vuitton replica louis vuitton
discount handbags discount handbags
designer handbags designer handbags