Om författaren
Åsa Mattsson är journalist och författare. Just nu är hon aktuell med romanen ”Salong F”, som är en uppgörelse med sin egen (spelade) roll i patriarkatet.
Vad är väl en bal på slottet? Vad är väl ett slag över munnen? Det är lätt att raljera över Jessica Zandéns och Cecilia Gyllenhammars kryptiska och frustrerade inlägg i sexualdebatten, där de ondgör sig över unga kastrerade småbarnspappor som inte har ögon för annat än sina små barn.
- När de borde vara kåta, virila och aggressiva, och vilja trycka upp kvinnor i hörnen. "Riktiga" män är dominanta och har anständigheten att inte vika från den positionen så att vi kvinnor ska känna oss trygga i vår underordning och inte frukta att vi gemensamt kanske skulle kunna ändra sakernas tillstånd. Artikeln andas en oförmåga och ovilja att låta män visa andra sidor än de som ryms inom en gammal mansroll som påstås vara naturlig. Men den maskuliniteten är lika lite naturlig som det är bekvämt med korsett och stilettklackar.
Så varför spelar vi detta spel? För ett spel är det, ett rollspel, det har inget med natur att göra.
Till skillnad från Zandén och Gyllenhammar är jag inte biologist. Har aldrig varit. Jag har aldrig trott att jag är "en riktig kvinna". De män vars knappar jag tryckt på och som tryckt på mina har jag aldrig trott vara "riktiga män". Bara bättre eller sämre skådespelare. Jag har varit högst medveten om att det är en roll jag spelat. Ändå har jag spelat den. Jag har lärt mig hur man väcker mäns jaktinstinkt, hur man blir ett åtråvärt rådjur, en ängel i korsett som döljer sin styrka under ett sexuellt undergivet beteende.
Männen har i sin tur varit bredaxlade potenta krigare och jägare beredda att erövra landet, fälla bytet, eller rida djuret. Media och genusforskaren Anja Hirdman kallar förresten maskulinitet för "slottsbyggande", vilket ger den där scenen där Askungen sitter i fönstret och drömmer om prinsen ännu en dimension: Vad är väl en bal på slottet?
Det kan förstås vara riktigt roligt att spela rollspel, men jag kan inte längre. I grunden är det vad min andra roman "SalongF" handlar om. Försvarsmekanismerna fungerar inte längre. Jag kan inte längre hindra mig själv från att se min egen styrka och inte heller hindra mig själv från att veta vad jag vet, och då kan jag inte längre spela det här spelet. Manus är för dåligt. Scenografin stinker. Kostymerna är taffliga. Jag vill inte längre bli regisserad av patriarkatet. Gudarna ska veta att jag har spelat spelet, länge. Ja, inte i offentligheten, men i relationer.
Frågan är varför det tagit mig så lång tid; att sluta spela spelet. Varför faller så många kvinnor för aggressiva, dominanta, destruktiva, till och med farliga män? Varför är bad boys sexigare än good guys? Kanske de här männen agerar ut den vrede som kvinnor istället förtränger. Att visa vrede och den egna styrkan är för många kvinnor det samma som att be om att bli övergivna. Många kvinnor tror att de ska bli utsatta i skogen om de vågar visa sina känslor och förmågor. Då blir de dömda och glömda oattraktiva livsfarliga häxor som ingen vill ha. Små flickor lär sig tidigt att vara till lags. Duktiga, vänliga, uppmärksamma på andras behov, särskilt mäns behov av vår tillgänglighet och vår beredvillighet att tillmötesgå deras önskningar. Kvinnor förstår tidigt att lägga sig till rätta i männens begär. Eller att få det att se ut som om vi gör det.
Därför har kvinnor lärt sig att hålla fast vid sin spelade undergivenhet, inta sin underposition till synes frivilligt. Till och med bli upphetsade av den. Det är både kortsiktigt skuldbefriande och ger belöning i form av bekräftelse och närhet. Att välja aggressiva, dominanta män är ett mer effektivt sätt att fly från sig själv och den man kanske verkligen är, än att välja en man som inte spelar sin dominanta roll lika övertygande. Ju mer tillbakaträngd kvinnan känner sig och ju räddare hon är för sin egen styrka, desto större behov har hon av att hålla upp den dominanta mannen som en sköld och projektionsskärm. Så fångas mannen och kvinnan i låsta positioner som överordnad-underordnad i en polariserad sexuell könsstruktur.
Men träffar man någon och verkligen drabbas av kärlek, så att mänskligheten hos båda träder fram i maskeraden, så håller inte det där spelet. Då faller maskerna och de gamla replikerna, den trånga rollen ger ingen ledning. Både "den riktiga mannen" och "den riktiga kvinnan" famlar. Då är vi bortom fallos och ett slag över munnen skulle faktiskt inte hjälpa.
Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/926
Här generaliseras det en hel del. Till och med bortom en del. Zandéns och Gyllenhammars artikel är naturligtvis lite löjlig. Men likaså är din artikel. Att spela en roll är en del av vår natur också. Också det en generalisering men den får vi leva med. Luktar lite hybris när människor uttrycker sig i etern med fraser som män och kvinnor är si och så, istället för vissa män och vissa kvinnor gör si och så.
Permalänk | Anmäl
Kristmann Ericson, 2008-09-01, 22:46
Håller med. Det hela är LITE mer nyanserat än vad ÅM vill framhålla. Det "starka" och det "svaga" kan exempelvis finnas i en och samma person, man som kvinna. Visst, vi är olika, men dessa olikheter KAN faktiskt vara av godo. Jämställdheten behöver inte ruckas på för det.
Permalänk | Anmäl
Anders H, 2008-09-02, 18:29
Hmmm ... starkt och svagt, vad är det? Ett matrecept?
Olikheter är av godo alla gånger.
Därför smakar maten så gott.
Permalänk | Anmäl
Kristmann Ericson, 2008-09-03, 21:56
Biologist är ett skällsord för folk som kan biologi medan man själv inget vet om ämnet. Den som uttalar sig om män och kvinnor måste kunna biologi för att vara trovärdig.
Jag vet att det är postmodernt mode att alla åsikter är lika mycket värda. Men på mig imponerar inte den fasonen.
Permalänk | Anmäl
Gunnar B, 2008-09-04, 02:37
Postmodernism, biologi, impetus, det finns mycket vi har behov av att generalisera över och använda för att klargöra omständigheterna. Det bästa är nog att försöka ha ett mer öppet sinne och djupare förståelse än författarna till de två artiklarna som skulle väcka uppståndelse här på newsmill. Jag vet, jag reagerade ju. Fy på mig.
Permalänk | Anmäl
Kristmann Ericson, 2008-09-04, 20:42
En välskriven artikel , vilket man också har rätt att kräva av en yrkesman. Måste ändå invända mot detta "rollspelande". På vilket sätt skulle det kunna vara annorlunda? Hela vårt liv består isåfall av skådespeleri, då detta i många situationer är en förutsättning för att klara av det sociala samspelet. Därmed inte sagt att det alltid är av godo. Vid kontakt med nya personer, såväl potentiella sexual/livspartners som nya vänner eller bekanta så spelar vi roller, Den som hävdar motsatsen har mycket att bevisa. När man däremot ingår i en tvåsamhet så är min erfarenhet att rollspelandet blir mindre och mindre förekommande i takt med att man lär känna en person på djupet. Möjlligheten och modet att visa mer av sin egen person ökar samtidigt som måttet av fasad eller "roll" minskar. Att Åsa Mattsons lust att spela denna "traditionellt feminina roll" har avtagit är väl enföljd av personlig mognad och att hon av naturliga skäl inte heller skulle spela den lika övertygande och uppnå de fördelar den ger kvinnan om än kortsiktigt,
Permalänk | Anmäl
Peter, 2008-09-07, 13:07
En kvinna kan aldrig ha fel, och har hon det.. så kan hon alltid dra till med "tutten" eller "lipen" och få rätt i vilket fall. Tjejer har "alltid rätt" och behöver inte lära sig argumentera - det är det som i "sweden" kallas "jämställdhet".
I Åsa Mattssons och numer även skolans värld, betyder f.övr jämställdhet: "flicka bra" medans "pojkar dumma"... Ärligt talat. I bland kan man fråga sig, om vi inte lever i ett matriarkalisk samhälle? OCH styrs efter en matriarkal könsmaktsordning...
Vad... kul att det är att generalisera så här och inte låtsas om att människor är individer. Bara att fösa in dem i två färdiga könsstereotypa fack.. kollektivism är allt bra praktiskt i alla fall. Nyanser ställer ju ändå bara till med en massa krångel och besvär, de blir enbart problematiskt och hindrar den socialistiska helheten. Så, ett fack borde duga - De är rättvist, likadant, på samma sätt... huvudsaken är att alla har.. lika tråkigt ! Alltså - Hur blev det så här?
När blev feminism, likt fundamentalism nåt som egentligen inte får ifrågasättas och allraminst kritiseras?
Varför annars denna våldsamma reaktion (och de hätska tonfallet), med spott och spe haglande i kommentarerna. För att.. två kvinnor yttrade en avvikande åsikt i en i grunden rätt usel artikel.
Eller föresten.. var det en artikel? Gjorde inte Zandén i själva verket....en Muhammed-karikatyr?
Permalänk | Anmäl
Boys don't cry , 2008-09-08, 19:27
"Så varför spelar vi detta spel? För ett spel är det, ett rollspel, det har inget med natur att göra. "
Har författaren inte gått grundskolan? Vi härhör faktiskt från djurvärlden, och då är mannen inte en kastrerad småbransförälder. Sluta sprid dessa myter! Blir så trött på er när ni försöker motbevisa naturen. Fascism!
Sandlådenivå på artikeln.
Permalänk | Anmäl
Henrik C, 2008-09-16, 08:30
Tillägg:
Vi i Sverige KAN absolut inte diskutera jämställdhet iom den fruktansvärt vridna syn vi har på vad innebörden är.
I Sverige är männen alltid ond och kvinnan alltid offret. Mannen har alltid fel och kvinnan alltid rätt. Om kvinnan inte kan argumentera så faller man tillbaka på att mannen alltid är ond. - De är svensk jämställdhet. Så j-a tragiskt.
Permalänk | Anmäl
Henrik C, 2008-09-16, 08:55
Lugn och fin nu Henrik. Som biologilärare på gymnasiet vill jag tacka Åsa Mattsson för ett i mitt tycke alldeles förträffligt insiktsfullt inlägg.
Permalänk | Anmäl
Oskar, 2008-09-16, 09:21
Har Åsa Mattson verkligen slutat att spela rollen!? Låt mig hånskratta, har sett henne spela offerrollen i en rad sammanhang de senaste veckorna och det mina vänner är en typisk, klassisk svensk kvinnoroll. Det är så synd om henne som behövt stå ut med alla dumma och elaka män under sin karriär som inte hållit och strukit henne medhårs.
Permalänk | Anmäl
Q, 2008-09-16, 12:14
Tråkigt att den vridna synen på jämställdhet har krypigt ner i gymnasienivå. Får barn inte vara barn längre?
Permalänk | Anmäl
Henrik C, 2008-09-16, 13:39
"När blev feminism, likt fundamentalism nåt som egentligen inte får ifrågasättas och allraminst kritiseras?"
-
Feminism har man väl aldrig fått kritisera? Det var dock inte förräm på slutet av 60-talet dårarna insåg detta och tog över feminismen eftersom ingen lyssnade på deras galenskap annars. Men när de trodde deras tokerier handlade om kvinnans rätt då lyssnade de. Läs Erin Pizzey och Doris Lessing.
Permalänk | Anmäl
VEB, 2008-09-28, 15:25
Det finns ett uttryck i den svenska debatten som aldrig motsägs - skillnaderna mellan individerna i samma grupp är större än skillnaden mellan grupperna, och med det menar man bl a sig bevisa att kvinnor och män endast är sociala produkter.
Det tror väl fan att det är så. Men, och det är det viktiga - det är att jämföra äpplen med päron. Det är ungefär som att säga: skillnaden mellan två disparata granindivider är större än mellan granar och tallar. Vi vet alla att det är stor biologisk skillnad mellan granar och tallar (en del av oss kan t o m säga vilken som är vilken), ändock vet vi alla att uttalandet i sig också är sant - skillnaden är större mellan två granar i varsin extrem än mellan snittet av granar och snittet av tallar. Men att jämföra skillnaden mellan två individer inom en grupp med snittet mellan två grupper, är inte riktigt kosher, om man så säger. Rent matematiskt säger det inte ett smack.
Men ändå, många anför ju detta och ingen säger emot, så något måste det väl bevisa? Neeej, ärligt talat ingenting, mer än att det uppfyller en mängd människors dröm om att vi inte är kön (dvs gran eller tall), utan något annat, oklart vad. Problemet kvarstår dock, det är bara en dröm, Skillnaden mellan snittet av män och snittet av kvinnor är stor, rent statistiskt, eftersom dessa snitt baseras på ett mycket stort antal. Det går således lätt att med snitten som bas bevisa både det ena och det andra, vad gäller dessa förkättrade biologiska skillnader mellan män och kvinnor.
Att bevisa något med ett par individer, går dock tyvärr inte.
Spelar det någon roll? Nej, självfallet inte, men det river i den matematiska själen när diverse nötter robbar statistiken och använder den i märkliga syften på sätt som inte är riktiga.
Att individer i samma grupp är extremt olika är ju själva utgångspunkten för den slumpartade utvecklingsplattform som vi alla står på. Självfallet föds det pojkar som avviker från gruppen på samma sätt som det lika självklart föds flickor som avviker från gruppen. Förändras omgivningen på ett sådant sätt att dessa två lättare kan skaffa och föda upp avkomma, så kommer detta "avvikande" till slut att bli norm.
Tyvärr dock, för alla som villl använda detta så är vi inte riktigt där ännu, och vi kommer alla att hinna dö innan vi ens är i början av den resan. Det kan t o m vara som så att "velourpappan" dör ut eftersom han helt sonika inte får komma till tillräckligt ofta - han tråkar helt sonika ut sin motpart, och då blir det inte mycket till avkomma.
Permalänk | Anmäl
Mash, 2008-11-10, 23:56
Tröttsamt med alla som pratar om biologi. Män och kvinnor är inte gran och tall - om något är de människa och människa. Det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor, men hur stora skillnader i beteende de ger upphov till skiljer sig mellan olika djur- och växtarter. För människan skiljer det sig även stort mellan individer. Därför finns det ingen anledning (annat än illa dolda maktanspråk) att pådyvla andra människor (köns)roller som de inte trivs med. Vare sig åt ena eller andra hållet. Denna uppmaaning går ut till alla biologister, men även till gemene kvinna och vanliga män - framförallt till genusvetarna och feministerna! Låt oss vara olika! Sluta förtryck individen!
(individ är inte "höger", det är att vara sig själv, att vara sann, att ta eget ansvar, att vara social och självständigt ta ansvar för andra. Att vägra bli ihopklumpad och etiketterad).
Permalänk | Anmäl
Ofrivilligt anonym, 2011-04-27, 02:11
15 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Här generaliseras det en hel del. Till och med bortom en del. Zandéns och Gyllenhammars artikel är naturligtvis lite löjlig. Men likaså är din artikel. Att spela en roll är en del av vår natur också. Också det en generalisering men den får vi leva med. Luktar lite hybris när människor uttrycker sig i etern med fraser som män och kvinnor är si och så, istället för vissa män och vissa kvinnor gör si och så.
Håller med. Det hela är LITE mer nyanserat än vad ÅM vill framhålla. Det "starka" och det "svaga" kan exempelvis finnas i en och samma person, man som kvinna. Visst, vi är olika, men dessa olikheter KAN faktiskt vara av godo. Jämställdheten behöver inte ruckas på för det.
Hmmm ... starkt och svagt, vad är det? Ett matrecept?
Olikheter är av godo alla gånger.
Därför smakar maten så gott.
Biologist är ett skällsord för folk som kan biologi medan man själv inget vet om ämnet. Den som uttalar sig om män och kvinnor måste kunna biologi för att vara trovärdig.
Jag vet att det är postmodernt mode att alla åsikter är lika mycket värda. Men på mig imponerar inte den fasonen.
Postmodernism, biologi, impetus, det finns mycket vi har behov av att generalisera över och använda för att klargöra omständigheterna. Det bästa är nog att försöka ha ett mer öppet sinne och djupare förståelse än författarna till de två artiklarna som skulle väcka uppståndelse här på newsmill. Jag vet, jag reagerade ju. Fy på mig.
En välskriven artikel , vilket man också har rätt att kräva av en yrkesman. Måste ändå invända mot detta "rollspelande". På vilket sätt skulle det kunna vara annorlunda? Hela vårt liv består isåfall av skådespeleri, då detta i många situationer är en förutsättning för att klara av det sociala samspelet. Därmed inte sagt att det alltid är av godo. Vid kontakt med nya personer, såväl potentiella sexual/livspartners som nya vänner eller bekanta så spelar vi roller, Den som hävdar motsatsen har mycket att bevisa. När man däremot ingår i en tvåsamhet så är min erfarenhet att rollspelandet blir mindre och mindre förekommande i takt med att man lär känna en person på djupet. Möjlligheten och modet att visa mer av sin egen person ökar samtidigt som måttet av fasad eller "roll" minskar. Att Åsa Mattsons lust att spela denna "traditionellt feminina roll" har avtagit är väl enföljd av personlig mognad och att hon av naturliga skäl inte heller skulle spela den lika övertygande och uppnå de fördelar den ger kvinnan om än kortsiktigt,
En kvinna kan aldrig ha fel, och har hon det.. så kan hon alltid dra till med "tutten" eller "lipen" och få rätt i vilket fall. Tjejer har "alltid rätt" och behöver inte lära sig argumentera - det är det som i "sweden" kallas "jämställdhet".
I Åsa Mattssons och numer även skolans värld, betyder f.övr jämställdhet: "flicka bra" medans "pojkar dumma"... Ärligt talat. I bland kan man fråga sig, om vi inte lever i ett matriarkalisk samhälle? OCH styrs efter en matriarkal könsmaktsordning...
Vad... kul att det är att generalisera så här och inte låtsas om att människor är individer. Bara att fösa in dem i två färdiga könsstereotypa fack.. kollektivism är allt bra praktiskt i alla fall. Nyanser ställer ju ändå bara till med en massa krångel och besvär, de blir enbart problematiskt och hindrar den socialistiska helheten. Så, ett fack borde duga - De är rättvist, likadant, på samma sätt... huvudsaken är att alla har.. lika tråkigt ! Alltså - Hur blev det så här?
När blev feminism, likt fundamentalism nåt som egentligen inte får ifrågasättas och allraminst kritiseras?
Varför annars denna våldsamma reaktion (och de hätska tonfallet), med spott och spe haglande i kommentarerna. För att.. två kvinnor yttrade en avvikande åsikt i en i grunden rätt usel artikel.
Eller föresten.. var det en artikel? Gjorde inte Zandén i själva verket....en Muhammed-karikatyr?
"Så varför spelar vi detta spel? För ett spel är det, ett rollspel, det har inget med natur att göra. "
Har författaren inte gått grundskolan? Vi härhör faktiskt från djurvärlden, och då är mannen inte en kastrerad småbransförälder. Sluta sprid dessa myter! Blir så trött på er när ni försöker motbevisa naturen. Fascism!
Sandlådenivå på artikeln.
Tillägg:
Vi i Sverige KAN absolut inte diskutera jämställdhet iom den fruktansvärt vridna syn vi har på vad innebörden är.
I Sverige är männen alltid ond och kvinnan alltid offret. Mannen har alltid fel och kvinnan alltid rätt. Om kvinnan inte kan argumentera så faller man tillbaka på att mannen alltid är ond. - De är svensk jämställdhet. Så j-a tragiskt.
Lugn och fin nu Henrik. Som biologilärare på gymnasiet vill jag tacka Åsa Mattsson för ett i mitt tycke alldeles förträffligt insiktsfullt inlägg.
Har Åsa Mattson verkligen slutat att spela rollen!? Låt mig hånskratta, har sett henne spela offerrollen i en rad sammanhang de senaste veckorna och det mina vänner är en typisk, klassisk svensk kvinnoroll. Det är så synd om henne som behövt stå ut med alla dumma och elaka män under sin karriär som inte hållit och strukit henne medhårs.
Tråkigt att den vridna synen på jämställdhet har krypigt ner i gymnasienivå. Får barn inte vara barn längre?
"När blev feminism, likt fundamentalism nåt som egentligen inte får ifrågasättas och allraminst kritiseras?"
-
Feminism har man väl aldrig fått kritisera? Det var dock inte förräm på slutet av 60-talet dårarna insåg detta och tog över feminismen eftersom ingen lyssnade på deras galenskap annars. Men när de trodde deras tokerier handlade om kvinnans rätt då lyssnade de. Läs Erin Pizzey och Doris Lessing.
Det finns ett uttryck i den svenska debatten som aldrig motsägs - skillnaderna mellan individerna i samma grupp är större än skillnaden mellan grupperna, och med det menar man bl a sig bevisa att kvinnor och män endast är sociala produkter.
Det tror väl fan att det är så. Men, och det är det viktiga - det är att jämföra äpplen med päron. Det är ungefär som att säga: skillnaden mellan två disparata granindivider är större än mellan granar och tallar. Vi vet alla att det är stor biologisk skillnad mellan granar och tallar (en del av oss kan t o m säga vilken som är vilken), ändock vet vi alla att uttalandet i sig också är sant - skillnaden är större mellan två granar i varsin extrem än mellan snittet av granar och snittet av tallar. Men att jämföra skillnaden mellan två individer inom en grupp med snittet mellan två grupper, är inte riktigt kosher, om man så säger. Rent matematiskt säger det inte ett smack.
Men ändå, många anför ju detta och ingen säger emot, så något måste det väl bevisa? Neeej, ärligt talat ingenting, mer än att det uppfyller en mängd människors dröm om att vi inte är kön (dvs gran eller tall), utan något annat, oklart vad. Problemet kvarstår dock, det är bara en dröm, Skillnaden mellan snittet av män och snittet av kvinnor är stor, rent statistiskt, eftersom dessa snitt baseras på ett mycket stort antal. Det går således lätt att med snitten som bas bevisa både det ena och det andra, vad gäller dessa förkättrade biologiska skillnader mellan män och kvinnor.
Att bevisa något med ett par individer, går dock tyvärr inte.
Spelar det någon roll? Nej, självfallet inte, men det river i den matematiska själen när diverse nötter robbar statistiken och använder den i märkliga syften på sätt som inte är riktiga.
Att individer i samma grupp är extremt olika är ju själva utgångspunkten för den slumpartade utvecklingsplattform som vi alla står på. Självfallet föds det pojkar som avviker från gruppen på samma sätt som det lika självklart föds flickor som avviker från gruppen. Förändras omgivningen på ett sådant sätt att dessa två lättare kan skaffa och föda upp avkomma, så kommer detta "avvikande" till slut att bli norm.
Tyvärr dock, för alla som villl använda detta så är vi inte riktigt där ännu, och vi kommer alla att hinna dö innan vi ens är i början av den resan. Det kan t o m vara som så att "velourpappan" dör ut eftersom han helt sonika inte får komma till tillräckligt ofta - han tråkar helt sonika ut sin motpart, och då blir det inte mycket till avkomma.
Tröttsamt med alla som pratar om biologi. Män och kvinnor är inte gran och tall - om något är de människa och människa. Det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor, men hur stora skillnader i beteende de ger upphov till skiljer sig mellan olika djur- och växtarter. För människan skiljer det sig även stort mellan individer. Därför finns det ingen anledning (annat än illa dolda maktanspråk) att pådyvla andra människor (köns)roller som de inte trivs med. Vare sig åt ena eller andra hållet. Denna uppmaaning går ut till alla biologister, men även till gemene kvinna och vanliga män - framförallt till genusvetarna och feministerna! Låt oss vara olika! Sluta förtryck individen!
(individ är inte "höger", det är att vara sig själv, att vara sann, att ta eget ansvar, att vara social och självständigt ta ansvar för andra. Att vägra bli ihopklumpad och etiketterad).