9 

Jag ska inte inte sticka under stol med att Jonathan Metzgers skarpa artikel om Landet Brunsås är en munsbit för Newsmill. Hans text har i skrivande stund mer än 30000 klick, och debatten han initierat förtjänar en fortsättning. Men det tycker inte SVT. Redaktionen för Landet Brunsås har lagt locket på. Efter att först ha utlovat en replik meddelade i dag programmets producent Karin af Klintberg att man avböjer att kommentera Metzgers text.

Kanske hade hennes redaktion bestämt sig för att debatten är onödig. På SVT jobbar det fina människor som gillar Halal-tv och genuint svensk brunsås. Så varför, när den äktsvenska fredagsbiffen ändå redan var på väg in i ugnen i Schyffert och Haags kök, ödsla tid på att kommunicera med människor som kanske inte ens bor i Bromma eller rentav kommer från Bosnien.

På SVT pratar man med andra SVT-människor. Bosnier ska hålla sig till att laga bosnisk mat. Debatt ägnar man sig åt i tv-huset i Göteborg. Så om någon ifrågasätter något som hänt på public service handlar det nog om en råttan i pizzan historia.

Men här på Newsmill fortsätter Brunsås-debatten att sjuda.

9 Kommentarer

5 

Var i går på en ovanligt lyckad kulturfest. Men som i alla fina salonger som betyder något bubblade intrigerna, rivaliteten och missunnsamhet lika ymnigt som det mousserade vinet. Den som unleashed the fucking fury den här gången är Expressens kultursidas Golden Boy, Björn af Kleen. Efter att af Kleen röjt några Facebook-kompisars statusrader i Expressen har han landsförvisats från det sociala medielandskapet, och på kultursidorna och twitter tävlar gamla vänner i att spotta på honom.

Af Kleen själv var på plats igår. Hans annars lite valpiga dandyutstrålning hade ersatts av en aura som påminde mer om en dyster Stig Dagerman än en kokett Ranelid.

Kunde inte låta bli att ta upp af Kleen-hatet med några av de andra gästerna - och möttes av total oförståelse. Efter att ha diskuterat saken med Isobel Hadley Kamptz förstod jag att jag missförstått vad Facebook är. Jag har nog fortfarande inte riktigt fattat, men om jag förstod Hadley Kamptz rätt är det en äng för känsliga medievioler - som media ska fridlysa. En plats där de råaste tyckarna kan vila upp sig mellan lustmorden de begår i recensioner och ledarkolumner.

Men Edvard Unsgaard då, var det fel att skriva om hans lilla utspel på Fejan också, frågade jag Hadley Kamptz. Där bröt en uppburen och mycket elegant författare in. Han sa : "Men han är ju politiker".

Ja, just det. Unsgaard är politiker (och moderat kan tilläggas). Personerna af Kleen citerat är framgångsrika journalister. För mig är det obegripligt varför den ena yrkesgruppen ska ha Facebook-immunitet men inte den andra.

Hur som helst, sällan har folk varit så fascinerade av en debatt som den af Kleen satt igång, och ännu mer sällan har jag mött sådan rädsla som när jag bett folk skriva i ämnet, "de som är arga på af Kleen är väldigt arga och har mycket makt", sa en medieanalytiker jag pratade med, och tackade nej till att skriva i ämnet.

Det föranleder mig att undra om det var Jan Björklund eller en Facebook-grupp som utsåga Birgitta Ohlsson till minister? Vad anser du? Skriv här.

5 Kommentarer

23 

Fyller år i dag. Underbar uppvaktning av min fru och mina barn, med frukost på sängen. Men när varken mamma, pappa, syskon, höga redaktörer och forna kollegor inom gammelmedia eller någon annan man trodde att man betytt något för uppmärksammar bemärkelsedagen, blir man lätt besviken. Jag talar om människor jag trodde att jag hade en relation till.  Tystnaden i morse var talande och januariförkylningen tilltog. Jag drog mig allt längre in under täcket och ville aldrig stiga upp. Men så började det plinga i mobilen. Hela tiden. Grattis-SMS från halva världen, kändes det som. Skulle gärna här vilja skryta med alla fina Facebook-människor som uppmärksammat min födelsedag. Men vågar jag? Tillåter Facebook-etiketten det? Är fortfarande lite chockad över cyberhatet mot Björn af Kleen efter att han röjt några statusuppdateringar. Eller så har af Kleens kritiker rätt: man ska kunna känna sig trygg med att det som sägs i den social mediesfären stannar där. Efter Unsgaard-affären kommer nog i alla fall jag fortsätta vara en blyg tapetlus på Fejan, som med stor spänning följer vad mina vänner företar sig men själv inte säger pip. Och varför anstränga sig när man ändå får så mycket kärlek.
Har du uppfattningar om rätten till diskretion i de sociala medienätverken, skriv här.

23 Kommentarer

1 

Vad är det med kvinnor och väskor? Har inte detta förhållande utvecklats till något nästan perverst, säger jag till min fru.

Min fru (hånskrattar): Varför blir du provocerad av Monas väska men inte av Oisins klocka?

Jag: Det är väl det gamla vanliga kvinnoföraktet som spökar i min reptilhjärna.

Ja, Oisins klocka. Oisin Cantwell är en av Sveriges mest fruktade - och bästa - reportrar. Hade han grottat ner sig i Monas väska hade hon förmodligen fått avgå vid det här laget. (Han hade säkert kunnat bevisa att hon stulit den från en barnrarbetare i Mongoliet, typ.)

Men nu var det inte Cantwell som hade byline på Mona-artiklarna i AB, och det drog jag en lättnadens suck över. För mäns accessoarer är inte alls samma röda skynken som kvinnors men mycket dyrare - och fåfängan densamma. Glömmer aldrig när Cantwell ringde från New York och med darrande röst sa: "Min Rolex, min Rolex, jag har förlorat min Rolex".

Jag: "Lugn nu. Vad har hänt?"

Cantwell: "Jag var och simmade utanför Atlantic city när jättevågor drog in. Jag var nära att drunkna, och min klocka slets av." Och Cantwell är inte värre än andra framgångsrika män, för ni har väl inte missat advokat Borgströms omistliga artikel här på Millan?

1 Kommentarer